BÄRSÄRKCYKLING runt Mälaren

Bärsärkare FOTO: Mollo typ

Idag var det dax för Mälaren runt, en personlig favorit! Det kan inte klassas som själva navet i den svenska cykelsporten med ca 100 startande. Men för oss som gillar att cykla långt är det oftas en höjdare tack vare arrangemanget, en brevet de Lux kan man säga! Alltid lika roligt, trevligt och jobbigt! Idag var det några bekanta och lite nya ansikten, ett riktigt bra gäng! Johan var kapten och ansvarade för att resan skulle bli så (o)behaglig som möjlig. Han gjorde att strålande jobb och hade dessutom hjälp av vädergudarna som ordnat motvind för att ge lite extra krydda på tillställningen. Han påstod att den egna formen var bedrövlig, yeah right! Urstark och tillsynes oberörd som vanligt.

I veckan har jag kollat väderprognosen ett par gånger om dagen, den såg inte så bra ut...Regn och hårda vindar. Men när lördagen närmade sig tog SMHI sitt förnuft till fånga och tog bort regnet. Det var uppehåll när jag vaknade men när jag öppnade dörren började det regna, så onödigt!! Man var plaskblöt redan vid Midsommarkransen. Som tur var blåste det, så man torkade upp ganska snabbt. I vanlig ordning så börjar det med lite myspys cykling till Botkyrka med MC ordinans.

Vid Botkyrka kyrka så delade vi in oss i olika fartgrupper. BÄRSÄRKARNA blev tillslut 16 pers typ. Vi trummade på ner till Södertälje som vansinnigt elegant, vältrimmad schweiziskt urverk (eller inte) och vidare ner mot Strängnäs. I Strängnäs blev det ett kort stopp på macken och sedan blev det en promenad genom ett vägarbete, bron var sprängd typ! Nästa stopp Torshälla,  vi fick en dryg jävla motvind, full storm kändes det som! Vi fick slita som hundar för att överhuvud taget hålla igång rotationen. Varje gång jag kikade ner på wattmätaren så stod den på 300-400 watt, ska det fortsätta på detta vis så är jag snart kokt tänkte jag! Vi vände på rotationen vilket blev ett genidrag, mycket bättre, det finns hopp! Sista milen innan lunch var jävligt seg! Man fick inget gratis men vi lyckades ändå hålla hygglig fart! Vi rullar in på golfklubben med 14 mil på trippmätaren bland golfare som står och övningsputtar i sina pastellfärgade outfits. Vi luktar skunk och är klädda i lycra. 

Lunchen på Torshälla satt bra! Stoppade i mig kyckling i currysås! Yummy! När vi rullar från restaurangen så kommer den första bakomvarande gruppen in med Sandborgh i täten. 3 raska gossar från Södertälje - Team Cykelcenter ansluter efter att en av dom fått en punka innan Södertälje. Det var en välbehövlig förstärkning. Vi började genast gneta på mot nästa stopp i Köping.

Vinden brallade på så in i helvete rakt i pannan på de öppna fälten, det kändes som om man stod stilla eller att vi rörde sig bakåt. Med dryga milen till Köping börjar det bli lite slitigt, det går riktigt fort. Vi är ett gäng som sliter hårt i rotationen. Vi har nu fått ett ganska välbesökt café i svansen. Det var lockande att lägga sig där ett antal gånger men jag bet ihop. När vi rullar in i Köping så är mina vader som spända fiolsträngar, minsta lilla snedsteg får vaden att krampa. Benen signalerade att det var dax att stanna och mata ankorna i parken. Men efter ett besök i själva hjärtat i Köping, IC kiosken, i gassande sol så leker livet igen! 

Köping FOTO Amir

Vi rullar ut ur Köping och gasar på mot Västerås med nästa stop i Irsta. HALLELUJA! Vi får äntligen vinden i ryggen. Vägen till Västerås är jäkligt fin men krävande. Vaderna gör sig påminda vid varje ansträngning. Bit ihop nu för fan! Kör! Shut the f**ck up benjävlar! Sluta jiddra, fortsätt trampa! Fortsätt! 

Vi passerar Västerås och har en bit till Irsta. När jag ska klicka ur pedalen på macken i Irsta så hugger det till i låret..kramp! Jag linkar in på macken, tar en korv, lite saltlabilar och bälgar i mig vatten. Välbehövligt! 

Sträckan mellan Irsta och Ekolsund går riktigt fort 39,9 km/h, vi är ett gäng som sliter i rotationen. Bra samarbete och jobbat! Jag känner mig på topp! Krampen är under kontroll. Riktigt grym sträcka. Vi stannar lite snabbt i Bålsta innan vi fortsätter vår vansinnesfärd mot Barkarby. Det är en del jobbiga backar innan Barkarby och tempot trissades upp. Tokkörningen slutade med en broöppning i Stäket. Sen blev det lite taktikcykling en bit. Jag låg och lurpassade lite längre bak redo att spurta för Barkarbyskylten. I sista svängen drog jag på en spurt med Johan flåsandes i nacken. Jag lyckades hålla undan!! Mo ha ha ha ha! Den satt fint!

Sen blev det slutstämpling, korv och skitsnack över en öl på hotellet! Det blev en kanondag tillslut! Vädret blev bättre än förväntat. Tuff körning med mycket motvind men det fixade sig med bra samarbete och starka gubbar! Tack för i år alla bärsärkare, ni är grymma! Stort tack till alla som ordnar detta! Fantastiskt roligt! 

Vill man nörda ner sig i sitthastigheter etc. så kan ni kika på strava och flyby!

/jensa

Jotunheimen rundt 2016 - är du tøff eller!??

Ja, vart ska man börja en sån här historia. Kanske bland alla oändliga trainer pass nere i källaren, eller kanske skriva lite om alla bullar och annat gott man avvarat för att slippa släpa runt på barlast på fjället. Eller så börjar jag i andra änden när jag var så slut efter loppet att jag fick leda cykeln upp till vandrarhemmet , ställde mig i duschen och hela kroppen skakade och somnade på toa. Men jag tror ändå jag börjar i någon typ av kronologisk ordning. Men först lite fakta.

Jotunheimen är ett naturreservat i Norge. I krokarna ligger Galdöpiggen som är Norges högsta berg. Det ligger också nära Bergen som är den regnigaste staden i världen typ. Perfekta ingredienser för misär! Jotunheimen runt är 430 km i vacker fjällnatur med ett antal tuffa stigningar på totalt 4809 m, ett ganska litet lopp med ca 600 startande, rutinen på cyklisterna är dock ganska hög. Samtliga startar fredag kväll Laerdal, cyklar genom natten och går förhoppningvis i mål under lördagen i grannbyn Sogndal.

Jotunheimen rundt är självutnämnt till Norges tøffeste turritt, det kan jag hålla med om, det var kempe tøfft.

Hög misärpotential - det är tøfft
Cykla på natten - det är tøfft
430 km - ganska tøfft
4809 höjdmeter - ganska tøfft
Temperaturomväxlingar (mellan 20 - 0 grader) - det är tøfft

Nu till själva resan. Jag stack iväg efter jobbet, tog bilen till Hønefoss och slaggade på hotell. Hotellfrukosten var en perfekt laddning, jag mofflade sill, lax och andra norska feta röror och fiskar. Sen satte jag kurs mot Lærdal. I Lærdal fick jag ställa cyklen i en verkstad för att slippa transportera den på flak bland andra cyklar från Sogndal. Jag fortsatte sedan till Sogndal och hade tänkt att checka in på vandrarhemmet.... det tyckte de inte var en bra idé... receptionen var bara bemannad 17-18. Fasen! Jag fick byta om i bilen och göra alla förberedelser i bakluckan. Inte enligt plan!!

Mitt omklädningsrum - vinnarväder!

Jag fick lite bråttom till bussen som skulle gå 17.30. Jag sprang till stationen med alla mina drop-bags i högsta hugg. Jag hann med bussen. Det tar ca 45 min till Lærdal och bussen var packad med cyklister och det stank och ögonen tårades av allt jävla linement folk dragit på sig! Framme i Lærdal så fixade jag det sista med packningen och cyklen. Sen träffade jag Johan, Sebbe och Calle från klubben som också skulle cykla. Calle var krasslig och agerade coach och materialare. Vi stod och snackade en stund och jag fick en del tips av Calle, "släpp för fan inte tätklungan - det kommer vara jobbig men det kommer vara värt det, det kommer att lugna ner sig senare!". Ok! Inte släppa tätklungan, uppfattat! Simpel strategi, genialt i sin enkelhet, så får det bli!

Medans vi stod där och snackade så hann Johan få lite klädnojja, ska jag ha regnjacka, eller väst, eller både och, kanske att jag ska ha jackan i väskan och västen på, vilka handskar ska jag ha, herre gud va många beslut att ta, stackare! Tillslut så blev han nöjd. Själv körde jag med korta bibs, kort underställ, benvärmare, kort Gabbatröja, armvärmare, skoskydd och buff på huvudet med en regnjacka i fickan som back-up. Sen var det dax att dra till starten.

Johan är nöjd med klädvalet - han lider av tourettes-tumme, han kan liksom inte låta bli när kameran är framme, det blir tumme upp!

Första starten går 21.10 för de som har avsikt att cykla lite snabbare. Vi mutade in reviret längst fram. Vadå släppa tätklungan, VI ÄR TÄTKLUNGAN!!

21.10 prick drar vi iväg. Vi blir lotsade av polis första biten och har sedan en ordinans som ligger framför. Det är lite motlut direkt, men väldig lättcyklat. Första stigningen tar oss upp till Fillefjäll vars topp ligger 63 km längre fram. Klungan är kompakt till en börja men dras ut mer och mer ju längre upp vi kommer. Några cyklister från Rye SK är uppe och leker av sig lite i täten, det är bra.. man får hugga i ordentligt för att inte flyga av emellanåt. Lite kul underhållning sådär i början. När vi närmar oss toppen så körs det på ganska bra. Flera cyklister sjunker igenom fältet och det blir luckor som man måste täppa till. Jag får slita ganska hårt och pulsen rusar och jag börjar känna lite krampskott i vaden, inget allvarlig, det kommer att lösa sig tänker jag och maler på.  Efter Fillefjell så är det en enkel och snabb cykling ner till Fagernes stundtals regnar det kraftigt och det har mörknat. Jag ligger till vänster i klunga när plötsligt några kraschar framför mig. Lite lätt och ledigt styr jag ner i diket och klarar mig. När jag kommer upp på vägbanan ligger det en hög med cyklar och cyklister på vägen. Ingen verkar allvarligt skadad så jag tar upp jakten på de som inte var inblandade i kraschen. det gick bra. Fagernes är det första stoppet, det blir obligatorisk paus i 3 min för samtliga. Anledningen till detta är att man har haft problem med att folk langar från följebilar. Så var det inte nu. Nu körde bilarna, stannade och langade utanför bilen...suck. Hemmacyklisterna blev ständigt uppassade och det var ett jäkla daltande med kläder och dricka. De blev typ sondmatade med sport gel. En annan är ju tøff och reder sig själv. Jag hade placerat ut tre drop-bags. Första i Fagernes efter dryga 14 mil, därfter hade jag en påse i Randsverk efter 25 mil. I påsen i Randsverk hade jag lagt lite mer dricka så att jag ev. skulle kunna slippa stanna uppe på Sognefjell om det funkade. Jag hade dålig koll på vart Johan var någonstans, men jag stötte på honom i Fagernes. Han hade varit involverad i kraschen men oskadd. Calle var där också och roddade och peppade lite!

Påväg upp till Fillefjäll. Killen i de gula strumporna vann hela skiten, han gjorde ett ryck i Lom och gick i mål 20 min innan 2:an. grymt!

 Efter Fagernes så börjar stigningen upp till Beitostølen. Det trycks på bra i klungan som nu är reducerad till ett 20 tal man. Jag och Johan hänger med och snackar lite till en början...det blev dock tystare och tystare ju längre upp vi kom. Det började bli tufft, men jag kände ändå att jag hade benen på min sida och kontroll på läget.  Jag låg och bevakade läget lite längre bak i fältet. av någon anledning så tappar jag fokus och missar att det är ett gäng som bryter sig loss när vi passerar Beitostølen, jag tar ett besluta att inte hänga på, det kan komma att kosta för mycket. Jag hade dock hängt med tätklungan i dryga 14 mil vilket jag var nöjd med. Att dessutom känna sig stark och ligga bakom en klunga om 8 man är inte helt dumt. Klättringen avtar en kort bit för att sedan börja om på nytt upp mot Valdresflya som ligger en bra bit ovanför trädgränsen. Temperaturen som legat runt 7 grader sjunker nu till någon enstaka grad och det är en kompakt dimma och blöta vägbanor uppe på fjället. Jag köttar på! Jag lyckas faktisk knipa den 10:e bästa tid upp till toppen all-time enligt Strava. Synd att jag inte hade wattmätaren... det hade varit kul att se siffrorna. En bit efter toppen på Valdresflya så kommer vi under molnen, ett fantastisk landskap öppnar sig. Jag trycker i mig några Gel och en bar, energin återkommer och det blir en varm och skön känsla i kroppen när det pumpas ut i systemet. Nu går det riktigt fort! Backarna är branta, mellan 8-10% och inga kurvor. Norrmännen kör så in i helvete i backarna, totalt avsaknad av dödsångest och spärrar. Jag är tävlingsmänniska....så jag kan ju inte vara sämre. Jag kniper den tredje bästa tiden nerför på Strava med en snittfart på knappt 70 km/h och maxhastighet på 87,5 km/h. Adrenalinet pumpar och känslan är skön!! 

Valdresflya, makalöst vackert! Foto: Håvard Nesbø

Snart är vi framme vi mitt andra planerade stopp i Randsverk. Där väntar gel och dricka. Mmmm...gel...gott, speciellt när det finns mat att få vid stationen. Men sånt har vi inte tid med, äta kan jag göra någon annan dag. Gänget jag cyklar med drar iväg efter ett snabbt stopp. Tydligen ligger vi endast någon minut efter täten. Vi får ytterligare en rapport lite senare att tätklungan är pulvriserad av Jon Andreas Klokkehaug (mannen med de gula strumporna)  och att gruppen ligger utspridda längs med vägen.

Efter 293 km kommer vi fram till Lom, klockan är tidigt på morgonen och det är ljust. I Lom börjar stigningen upp till Sognefjellet. Tårna har domnat bort för länge sedan, man är blöt, trött och lite lätt illamående. Nattens låga temperaturer och regnet har slitigt mentalt på krafterna. Väg 51 tar sedan en sväng till vänster och vi möts av en vägg, dagens näst sista klättring drar igång. I backen upp står det folk och hejar, inte som TdF men ändå. Norrmännen blir naturligtvis matade med lite gel och dryck, själv käkar jag styrlinda för man är ju tøff, icke sant! Backarna upp till Sognefjell är brutala. Vaderna krampar! Jag får sjunka ner med vaderna och jobba mer med låren för att fixa att trampa. Det funkar, efter ett tag släpper krampen och jag är tillbaka! Efter stund är vi uppe på högfjället och det ligger snö lite här och var. Regnet fullkomlig öser ner och man får kämpa för varje tramptag. När vi har ca 1km kvar till toppen märker jag att jag får en lucka. När jag når toppen så har jag en lucka på några hundra meter. Jag ser min chans och skippar stoppet, annars hade det nog smakat väldigt gott med de nygräddade våfflorna som fanns på stationen...

Mysigt värre på Sognefjell FOTO: okänd

Samma sekund som jag tar ett beslut att fortsätta så börjar det snöa! Samtidigt glider det upp en bil bredvid mig. Calle ropar från vindrutan och Johan kör. Det har visat sig att Johan brutit efter att han sprängt sig upp till Valdresflya med kramp och trasig hälsena som resultat. Surt!!

I den första nedförsbacken efter toppen känner jag att jag måste få på mig jackan om jag ska överleva detta. Det är så jävla kallt!! De blöta kläderna blir iskalla i snön och de isande 0 gradiga vindarna! Jag gör ett stopp för att få på mig jacka. Jag lyckas få upp jackan ur fickan och trä i armarna, att låsa blixtlåset var dock helt omöjligt! Jag skakar i hela kroppen, händerna är bortdomnade och jag har ingen kraft att nypa åt det satans lilla blixtlåset! Helvete, det går inte! Jag får fortsätta utan! Jag sneglar bakåt, kommer det någon!? Nä, eller kanske, ser inte i denna jävla snöstorm! Jag tar en backe till men sen måste jag göra ett nytt försök. Jag lyckas genom ren magi mobilisera kraft till fingrarna och blixtlåset stängs! Jag kastar mig ner för stupet och kör allt vad jag kan. Det är tighta hårnålskurvor och vägbanan är hal. Jag får sladd i den andra hårnålskurvan men lyckas rädda upp hojen! Andrenalinpåsalg igen!!! Jag har svårt att hålla i styret och svårt att bromsa, helt trasig i kroppen! Mina lår skakar så jag tvingas klämma ihop dom mot ramen för att inte ramla av. Det som tog en evighet att bestiga tog bara någon minut att klättra ner ifrån. Den bra känslan jag hade vid klättringen försvann på någon minut. När jag kommer ner till dalen så är jag helt knäckt. Jag har ingen kraft i låren, helt orkeslös och kall. Jag kommer i kapp tre cyklister som jag gör följe med till den sista backen 2 mil innan mål. Jag har inte en chans att hänga med dom över backen, jag blev tvungen att hitta mitt eget tempo. Det gick inte fort. Det var vi något tillfälle jag ärligt talat tänkte hoppa av och leda cykeln, men jag tog mig i kragen och trampade på! Trampa, trampa, trampa!!! Trampa då!! Trampa!! Efter den sista stigningen på 300 höjdmeter så kunde jag i princip rulla i mål. Känslan jag hade var riktigt skön när man glider i genom stan. Speakern ropar ut! HÄR HAR VI FÖRSTE SVENSK I MÅL, JENSEN RENKRANSEN och en tølfte plass på tia 13:47!!! Gratulerer!!

Så jävla nöjd! Unnade mig två milkshake och en fet pizza. Ledde sedan cyklen, tog en dusch och somnade på toastolen med ett leende på läpparna.

Tack Johan och Calle för sällskap, pepp och att ni tittade till min drop-bag i Sognefjell! Revansch nästa år?

//Jensa

Strava data: https://www.strava.com/activities/627271934/overview

Mer bilder: https://goo.gl/photos/xwD7MPYTF88eEGM6A

Uppsala 300 - Svalt, blåsig och grymt vackert!!

Randonneur Stockholm har haft premiär från Uppsala i år. Igår var det deras 300 km brevet. Det är några entusiaster som lagt ner massor med jobb att hitta riktig fina vägar upp runt Dalarna! Jag satt och gapade i typ 200 km och varvade fraser som: nä men kolla,  lägg av, de är inte sant, vacker... Vi var dryga tiotalet startande, bland annat några Randonneur Stockhomare, tre raska gossar från Uppsala, Patrik och Stefan.

Per Eric delar ut startkort och kartor och vägnötter i världsklass

Började sedan cykla upp mot Sandviken på väg 272. Vi passerar orter som Östervåla (fösta kontrollen), Gysinge naturreservat, Österfärnebo. Det blåser en isande, hård nordlig vind. Vi lyckas ändå hålla bra fart. Vi har ett snitt runt 33 när vi rullar in på andra kontrollen i Torsåker.

Mot Torsåker i samlad trupp

Färnebofjärdens nationalpark

Torsåker

Efter Torsåker vänder vi öster ut mot Långshyttan. Klungan är nu reducerad till gossarna från Uppsala, Patrik, Stefan, Sven och jag. Vi snirklar oss fram i det fantastiska landskapet. Efter stämplingen i Långshyttan vänder vi söder ut och cyklar längs med Dalälven. Detta är den absolut finaste sträckan, helt fantastisk! Vi fick också lite välbehövlig medvind. Gossarna från Uppsala stannade och käkade i Långshyttan så nu var det jag, Sven, Stefan och Patrik som malde på.

Dalälven

Näs bruk

Innan Hedemora viker vi av mot Garpenberg. Innan Garpenberg så kommer, i princip, banans enda backe. En 2 km lång 5% backe.

Sven tar bergspriset

Pissepaus på toppen

Vi lämnar Garpenberg och gruvan bakom oss och rullar vidare mor Horndal. Det blåser kraftig kantvind men vi trummar på bra. Vi har ett snitt på dryga 33 och vi turas om med 5 min förningar. Jag känner mig väldigt fräsch. Efter stämplingen i Horndal så har vi dryga 6 mil ner till Heby. Det är vackert och trevlig men de 6 milen non-stop kändes långa mentalt. Vi rullar in i Heby och snackar lite med lokalbefolkningen, köper dricka etc.. Därefter är det dax att klämma de sista milen in till Uppsala. Jag kände mig fortfarande stark, lade armbogarna på styret i "aeropose" och matade på. Gött! Det gick fort och det blev lite luckor, men det var bara några km kvar. Jag klipper Uppsala skylten med en kort ryck, Sven var nog sugen på skylten men hade inte mycket krut kvar. Vi rullar in på Circle K vid halv sju lite lagom möra och vindpinade. Vi snackade skit och drack dagens första kaffe!! Den satt bra!!

Stefan, Patrik, Sven och jag

  Tack för sällskap Stefan, Sven, Patrik och tack till arrangören för en fantastiks bana och välordnat arrangemang!!

Fler bilder: https://goo.gl/photos/wFPjoize4eAp6DKz6

Lite strava stats: https://www.strava.com/activities/606092739

//Jensa

Södertälje BRM 400k

Revälj kl 04.30! Frukost och sen var det dax att dra till Södertälje. Allt gick enlig plan. Åsa och Henrik delade ut startkorten till de kanske 10 talet startande. Jag, Toni och Jens Wyke rullade ut genom Södertälje utan problem (sanningen är att vi körde vilse och hamnade 20 min efter). Vi fick upp farten och kom ikapp ett gäng innan Gnesta. I Gnesta körde vi till Circle K, men det var stängt så nu låg vi efter igen, det stod klart och tydligt att stämplingen låg vid ett bageri längre fram... Vi lämnade Gnesta, finns inte så mycket att se. Åsa och Henrik låg fortfarande framför. Vi trampade på och livet lekte. Fantastiskt fina vägar, bland det finaste Sverige har att erbjuda. Efter en bra stund så vi Åsa och Henrik, vi kom ikapp och susade förbi, sen blev det pisspaus och foto session 

Grus, en av många fina vägar

Toni fick ett infall att köra lite fort på grusvägen. Närmre 40 km/h och cykeln skramlade som om slutet var nära. Jag låg sist och såg inte ett skit. Strax var det dax för stämpling igen, Lager 157 var tyvärr stängt så vi tog en selfie och rullade vidare.

Stämplingsselfie

Nästa stopp var Rejmyre. Vägen dit gick bra. Farten låg runt 35 när vi passerar kvarnar, sågverk och gamla bruksorter. Vi ett sågverk konstaterar att Toni att de hade en jäkla massa stock. Ja, det är deras paradgren svarade jag. 45 min senare börjar Toni småfnittra och säger, parad"gren" den var rolig! Det blev ett oavsiktligt Göteborgsskämt! Vi skrattade hela vägen till Norsholm!

Vi Norsholm dyker Stefan Englund upp, han är ute och fincyklar och hänger med en bit. Vi kastar oss i väg mot Finspång och Blacka. Stämpling och käk blev det vida Göta Kanal. Efter lunch (kl 14) så begav vi oss i riktning Stegeborg som ligger en bit utanför Söderköping. Vi hade inte bråttom eftersom det fanns gott om tid till färjan. Vi fick vinden emot oss men jag tyckte ändå att det gick bra. Efter Stegeborg så är det några mil till färjan över Bråviken, vi hade inte koll på exakt hur många, men vi trodde inte att vi hade så bråttom...vi trampar på och någon kilometer innan färjan inser vi att vi kan hinna med den tidigare färjan kl 17.30, Toni mobiliserar någon typ av överkraft och drar oss andra upp på färjan som sekunden efter sänker bommarna och kastar loss. Efter färja typ vid Kolmården så är det en lång och rolig backe. Det regnar och är allmänt omysigt med motvind och stänk från cyklarna. Moralen sjunker som en sten till botten.. Den evigt långa rakan in till Nyköping ger en tid att fundera på vad man egentligen håller på med!! Jag skiter i det här! Varför tog jag inte bilen! Nu säljer jag cykeln! Det kändes som en evighet till Sillekrog!! Men om man rör sig i rätt riktning så når man målet förr eller senare. Det blev en korv och dricka på macken i Sillekrog. Sen var moralen tillbaka, riktigt roligt att cykla igen! De sista 5 milen gick av bara farten! Vi fick tända lamporna sista biten och rullar in på Statoil kl 21.40!

21.40, trötta med vid gott mod

Redig repa!

Tummen upp från killen i nattluckan och mig! Vilken dag! Tack Toni och Jens!!

Underbar söndagsutflykt med Stockholm CK

På Johans initiativ så blev vi ett gäng som körde en 20 mils runda i helgen. Det var samma bana som Barkarby 200 för några veckor sedan. En riktig pärla! Favorit i repris! Samling vid Welcome hotell i Barkarby i vanlig ordning. Det blev tillslut 15 pers kanske. Jag har cyklat i en eller annan form med de flesta och det är ett verkligen ett gäng rutinerade cyklister.  Som grädde på moset rullar Kalle Friberg (MTB guru) och Lisa Nordén (triathlon guru) in och tänkt hänga med en bit... Där ligger man i lä kan man lugnt säga! Fullblodsproffs! 

Vi rullar ut från Barkarby i lugnt tempo. Kalle tar en liten första förning till Sigtuna, jag ligger längst bak och bara njuter. Det går snabbt men är en betydligt behagligare resa än på brevetten. Ett jämt och stadigt tempo till skillnad mot den ryckiga och jobbiga varianten. Vid Knivsta kliver Lisa och Kalle av. Vi rullar vidare mot Järlåsa. Fantastiskt fint väder och det är många cyklister ute. Innan Järlåsa blir det plötsligt en tempohöjning, det vankas fika på ICA. Trippmätaren stod på 10mil när vi ramlade in hos handlaren. Vi slog oss ner på Plaza de la Järlåsa (parkeringsplats vid ett industriområde) och njöt av omgivningen.

Sen rullade vi vidare mot Skokolster. Ute på Skoklosterrundan hade vi en riktigt rolig körning, galet snabbt utför och bra tryck i backarna. Vi skippade cafet och rullade vidare direkt. Nu började jag bli lite seg, 20 mil är 20 mil och man kan inte räkna med att komma undan, det blir jobbigt.

Foto Mollo

Vi klämmer vägen till Kungsängen i ett nafs och i Dalkarsbacken råkar jag väcka vargarna, jag malde på i backen och det blev en lucka på någon meter kanske. Detta triggade vargflocken bakom som tog sats och for förbi och sen var cirkusen igång. 4 cyklister låg nu 100 meter framför. Resten jagade som galningar. Jag köttade på så gott jag kunde, det blev mest köttfärs...mjölksyran kom och båda vaderna kändes som fiolsträngar. Vi gav upp efter det andra rödljuset, jakten var över...

Sen blev det en öl i solen och lite eftersnack! Riktigt härlig runda! Jämn och fin körning, otroligt stabil insats av alla! En riktig höjdare! Nu blir det en hyggligt lugn vecka och laddning inför Södertälje 400 nästa helg!

In the name of science - uppföljningen

Nu är det ett tag sedan (typ i Januari i år) jag skrev att jag hade tänkt att bli lite mer vetenskaplig i min träning. Så vad har hänt? Väldigt mycket skulle jag säga. Någon gång i November så tog jag mig i kragen och började träningen inför det kommande året. Gick ner några kilon och började träna intervaller i källaren på den gamla spinningcykeln. Moroten har varit Jotunheimen rundt i Juli. I Januari klickade jag hem en trainer, skaffade träningsprogram och diverse sensorer som mäter effekt etc. Det var någonstans där som det hela spårade ur totalt! Det var som att en helt ny värld öppnade sig! Wattbaserad träning!!

Jag körde ett FTP test i Januari och lyckades vrida ut mig själv 3.3 w/kg. Körde stenhårt under en träningsplan som fanns på trainerroad. Efter ett antal veckor så var det dax för nytt FTP test. Denna gång lyckades jag klämma ur mig dryga 300 w vilket innebar 3.6 w/kg. Jag började läsa massvis om träning och kost och nördade ner mig rejält.. I mars klickade jag hem nya hjul med PowerTap nav så att jag kunde fortsätta wattbaserade träningen utomhus.

I mars vägde jag i runda slängar 81 kg. Jag har kört en kolhydrat fattig kost med många träningspass på tom mage för att få igång fettförbränningen. Jag har inte kört någon strikt LCHF metod eller liknade, jag har bara ätit sådant som har en tendens att mätta mer. Av någon anledning så är det ofta inte kolhydraterna som mättar. Mycket grönsaker, rotfrukter och mat med hög proteinhalt. Jag har haft väldigt bra koll på hur många kalorier jag har stoppat i mig.
Träningen och kosten gav resultat! Vid randonnee premiären i mars så kände jag mig fantastisk stark och upplevde att jag inte behövde fylla på energiförådet konstant med gel, bars och annat elände. En härlig upplevelse!

Powertap G3 navet har fungerat fantastisk bra! Powertap navet har inneburit att jag har lyft kvalitén på mina träningspass enormt. Jag har lyckats få pendlingen till jobbet att bli bra pass med wattbaserade intervaller. I skrivande stund är jag nere på 78 kg och mår fantastisk bra! Äter bra nyttig mat och håller järnkoll på vad jag stoppar i mig. En inspirationskälla har varit boken Velochef av Henrik Orre. Fantastik bra bok med många tips!

Under mitt senaste FTP test lyckades jag klämma ur mig 329 watt och med min nya vikt så innebar det 4.2 w/kg vilket jag är sjukt nöjd med. Tänk vad viktigt det är med att kunna sätta upp mål, mäta och få feedback på hur man ligger till. Har du funderingar på att skaffa wattmätare? Fundera inte, köp!! Vilket lyft!

Barkarby BRM 200, bärsärkartempo och rekord!

Jag vill redan såhär i början be om ursäkt för att den inte finns en enda bild på någon som faktiskt cyklar, det hade vi nämligen inte tid med (fota alltså), för det gick lite för fort :-)

Det var nästa 80 anmälda till dagens 20 milare från Barkarby. Kön till hämtning av startkorten ringlade sig ut ur entren. Efter en kort genomgång kom vi iväg. Vi rullade ut genom Akalla, Märsta och med stämpling i Sigtuna. Vi snittade 33 km/h och det var ryckigt. Det var ett ganska stort gäng som trillade in på Pressbyrån. Det var inga långa stopp idag, det händer att man hinner käka något under stoppen, men inte idag...  Efter Sigtuna rullade vi mot Järlåsa som ligger utanför Uppsala. Kanonfina vägar t.o.m. lite grus!! Grymt! Mellan Sigtuna och Järlåsa snittade vi knappt 35 km/h och vi hade tappat några på vägen. Vi var kanske 15 man som kom till Järlåsa. Inne i butiken glömde jag köpa dricka och gick för att fixa det, jag hamnade sist i kön och när jag kom ut ur butiken så började tåget rulla. Ja ja, det var bara att sätta sig på hojen! Chokladbiten kan jag ju äta någon annan gång..

Tätklungan var nu reducerad till 10 pers och efter Järlåsa fick vi igång en riktigt fin kedja som körde på riktigt bra ner till Skokloster. Vi snittade knappt 37 km/h utan ansträngning kändes det som. Riktigt grymt! Fick lite gåshund vid något parti t.om. Känslan av att cykla fort och ha läget under kontroll är grymt skönt! Tätgruppen bestod nu av 70% Stockhom CK cyklister som vet hur man cyklar i en "vetternkette"! På 10 min (kändes det som) var vi framme i Skokloster. Det blev ett kort stopp, men jag lyckades äta upp min chokladbit från stämplingen i Järlåsa innan vi drog. Vi mötte en grupp precis innan vi stack, de hade tagit lite för lång tid på sig vid förra stoppet och missade tåget. Så kan det gå, total anarki! Efter Skokloster så kommer det en ganska brant backe, mina ben höll på att brinna upp! Men efter någon kilometer var de igång igen. Vi gick ner på ett led och det blev lite stökigt emellanåt. Vinden var besvärlig och det var svårt att hitta lä bakom någon. Farten gick ner betydligt, vi snittade drygt 33 mellan Skokloster och Barkarby. Den här gången kändes det betydligt lättare att rulla förbi Kungsängen (där jag bor), det brukar vara för jävligt annars... Det rullar på och vi börjar närma oss skylten i Barkarby, jag lägger mig lite längre bak i fältet för att sedan komma farande som en raket. Jag såg att Mollo hade samma plan...men, planerna grusades då det var BILAR i rondellen och Niklas lyckas trassla sig förbi och får ett försprång och klipper skylten. Jag drog på en spurt ändå, bara på skoj, så jag knep andraplatsen utan konkurrens. Det kändes bra ändå! Några sekunder senare så satt vi med en öl i handen på Lilla Barkarby och pratade om cykelminnen och skröt i allmänhet! Livet på en pinne!

Tack alla som körde idag, det var en riktig höjdare på alla sätt! Detta var nog den snabbaste 20 milaren jag cyklat, kul som fasen!

Nu ska jag kolla FlyBy funktionen i strava sen blir det Paris - Roubaix! Ha de!

Cykelparkering!