Årets andra brevet avklarad! Södertälje 200 (Södermanlands pärla). Jäklar vilken fin runda, krävande men svårslagen naturupplevelse! Jag stod in i det längsta och grubblade över vilken hoj jag skulle välja. Det hade regnat under natten och det var bra grisigt ute på vägarna. Valet föll på crossen med stänkor, kompislappar och 32 mm pendlardäck. Inget fartmonster... Kompislappar är ju trevligt, men det spelar ingen roll om man cyklar med folk som inte har... efter 1 km i klungan såg man ut som ett träskmonster.
Ner till Torö gick det bra, stabil och med bra fart, jag skulle tro att vi låg runt 32 km/h i snitt. Ett gäng Sumo cyklister med carbonraketer for iväg i en rasande fart, intresset att haka på var ljummet. Vi blev ett gäng +- några stycken som höll i hop merparten av resan. Adam, Max, Martin, Anton och Johan inklusive mig själv. Kul gäng med sprättiga ben. Man fick ligga i för att inte verka klen :-)
 |
| 30 pers på startlinjen FOTO: Henrik Eriksson |
 |
| Kompiz... |
Vi mötte Sumo gänget och Marcus nere vid Torö livs. Det blev en snabb stämpling innan vi rullade mot färjan vid skanssundet. Det finns en hel del backar på vägen och benen började bli lite sura. Martin fick lite feeling och drog upp tempot i medvinden, helt plötsligt snittade vi 45 km/h. Lagom skoj på min stridsvagn. Jag fick kämpa som fasen för att hänga med. Men det löste sig... Vi skulle precis missa 12.55 färjan så det fick bli 13.25, fördelen med det var att vi han med en räkmacka på fiket innan. 4 små grisar som såg ut att ha rullat sig i lera entrade cafet och slog sig ner vid ett bord.
 |
| Torö livs |
 |
| Färjan över Skanssundet, nu med Stefan i truppen. |
Nästa stop är Trosa. Vägarna efter färjan är raka och det blåste en del, motvind såklart! Det gick hygglig fort ändå. Det finns ett par riktigt långa och sega lutningar innan Trosa. Mina lår var riktigt sura när vi rullade in i Trosa. Grabbarn var hungriga och stannade för att fika. Jag och Stefan rullade vidare till Gnesta. Påskmaten väntade hemma. Vi växeldrog och efter lite skakiga grusvägar, en felkörning och lite annat var framme i Gnesta. Efter en macka så rullade vi mot Östertälje. Även denna strecka riktigt fin. Underbara vägar och man glider genom ett fantastisk landskap! Det ligger ta mig fan sjöar överallt! Tyvärr hinner man inte riktigt njuta, jag fick lite krampkänningar och låg på gränsen. Men det gick och jag höll hela vägen till Statoil i Östertälje! Jag skulle tro att jag landade på dryga 8 timmar typ. Tack för sällskap Stefan och ni andra (Adam, Max och Martin)! Bra kört!
