söndag 18 juni 2017

Vätternrundan 2017 - curlad, bortskämd och mör!



FOTO: Michael Jansson


Precis hemkommen från VR 2017. Jag har verkligen blivit bortskämd i ett par dagar. Vi bodde hos systrarna Holmertz, två härliga tjejer som har curlat oss och försett oss med mat och husrum. Super!! Vädret kan man heller inte klaga på och servicen från klubben är top notch! Speciellt tack till Marit och Michael som roddade med depåstoppen!!  Cyklisterna i gruppen går inte av för hackor heller, fantastiskt roliga och starka cyklister!





Jag rullade ner med bilen i fredags efter jobbet, när vi kom fram till huset så tog det inte många sekunder innan men satt i soffan med en öl i näven. Det bjöds på lasagne och det var sällan mer en 50 cm till närmsta skål med choklad och chips. Trivdes som rätt bra måste jag säga! Efter lite TV tittande så gick jag och la mig och somnade mätt och nöjd. Vi skulle inte starta för än 13.00 på lördagen så någon klocka behövde man inte ställa. Natten avlöpte utan större bekymmer. När jag slog upp ögonen så var det en kompakt dimma utanför fönstret. Enligt prognosen skulle det klarna upp och bli varmt under dagen, det visade sig stämma! Det blev en stadig frukost och pillande på cykel och fixande av drop-bags till depåerna. Vi 11 snåret rörde vi oss in mot stan, det blev en burgare på Sibylla tillsammans med Jonas och Jocke. Den satt fint! Sen var det lite mingel vid kyrka och sedan uppställning i startfållan. Prick 13.00 rullar vi iväg. Lugnt och städat ut från Motala och sedan ökande.

Fräsig bild! FOTO: Mattias Järelöv


I vanlig ordning så var pulsen initialt skyhög. Det brukar ta ett antal mil innan kroppen fattat att man ska cykla en hel dag men när det var gjort så gick pulsen ner till 150 - 160, betydligt trivsammare. I någon av backarna innan Huskvarna fick jag håll!? Det har jag inte haft sedan skoljoggen 1988 tror jag. Som tur var så släppte det efter en stund. Farten ner mot Jönköping var över prognosen, en bit över 40. Vi körde med två motorer d.v.s. en grupp som roterar och den andra ligger bakom och chillar och efter 20 min så växlar man. Jag såg framför mig att det skulle bli kaos men faktum var att det funkade klockrent, mycket tack vara ledarskapet och David och Amir som höll ordning på torpet. Vinsterna att ligga bakom den roterande motorn är små om det blåser kantvind, men det är lite lugnare och man hinner käka och dricka.

FOTO: Michael Jansson


Vi passerar Jönköping och kastar oss mot backarna vid Bankeryd. Vi maler på! Inte långt kvar till vårt första stopp vid 120 km. När vi rullar in till depån så står väskorna redo. Jag slänger i mig några kanelgifflar, fyller på gel-lagret och nya flaskor. Sen rullar vi iväg före tidsschemat. Efter stoppet går vi ner till en roterande grupp och ett café. Vi var nog 15 man som roterade och vi höll bra fart. Riktigt roligt!! Det var vid flera tillfällen som jag fick den där gåshudskänslan när man bara känner att livet är på topp! Milen rullar på! En sak jag missade var att ta med någon extra flaska med vatten vid stoppet som man kunde dricka på plats. Jag hade tillräckligt med dricka men inte någon marginal. Innan det andra depåstoppet så var flarrorna tomma och jag var törstig, Marit hade en extra flaska som jag svepte vid det andra depåstoppet, tack för den!! Att svepa en liter sportdricka är inte en jättebra idé, jag satt och rapade hela vägen till "halleluja-backen". Nu är det cirka 9 mil kvar och vi ligger väldigt bra till. Tanken slog mig att om vi ökar så kan vi fixa 07:30, men det var inte det så var målet för dagen, vi hade is i magen och körde på enligt plan. Vi är fortfarande ett stort gäng som drar. Det funkar som ett Schweiziskt urverk! Såhär mot slutet så börjar vi passera det riktiga hjältarna i mina ögon. Det är dessa cyklister som har trampat hela natten och hela dagen. De blöder, gråter och har fruktansvärt ont. En del är så slut att de måste leda cyklarna i backarna. Vi hejar och peppar när vi passerar!

FOTO: happyride.se


Nu har vi bara några mil kvar! Plötsligt får hela gänget energi och är med och kör. Vägarna in mot Motala är smala och knixiga och man måste ha 100% fokus för att inte göra något dumt. Vi klarar oss fint och kan defilera den sista biten in i mål! I samlad trupp så glider vi in genom målfållan. Klockan stannade på 7.36, 24 minuters marginal till vårt sub 8 mål. Fantastisk! Vilken insats!!

In mot Motala. FOTO: Freddy Eggö Markhester

Väl hemma i huset fick vi rapporter från de andra grupperna. Flera hade klarat sina mål. Det var ett gäng från SCK som körde sub 7 och kom in på 6.50, wow! Allied Powers kom in på 7.17 med målet
7.20, bra jobbat! Vi hittade även en nöjd Per, som kört med Mustach på under 7 timmar på två växlar från Jönköping, imponerande, härligt Per!

Vi avlutade dagen med en grillkväll och jag somnade ovaggad lite härligt mör! Tack alla inom SCK som gör detta möjligt och tack till er som körde SUB 8, vilket gäng! Nu blir man ju lite sugen på ett se om det går att kapa ytterligare tid, kanske SUB 7 eller 7.15 med SCK??

https://www.strava.com/activities/1041410051


//Jensa


söndag 4 juni 2017

Uppsala 300 - en landsvägsorgie i Dalarna!


Planerna för helgen blev inte riktig som jag hade tänkt. Jag skulle cyklat Siljan med SCK men hade missat en liten detalj nämligen en familjeaktivitet på fredagen... att köra upp till Rättvik under natten kändes inte som ett alternativ. I stället så blev det Uppsala 300 med start kl 8 på lördag morgon. Jag körde denna runda förra året och tycker den är fantastiskt fin! Det blev 8 timmar njutning i fin miljö, resten av tiden är transportsträckor.. Stämplingarna är i Östervåla - Torsåker - Långshyttan - Horndal - Heby och slutstämpling i Uppsala. Jag packade in cykeln i min citroen C1, kanske en av världens minsta bilar. Jag får precis plats med cyklen om jag plockar bort framhjulet, fäller alla säten. Väl framme i Uppsala så upptäcker jag att jag glömt telefonen, skit, man kan ju inte cykla med utan telefon. Bengt påpekade dock att det även gick att cykla brevetter innan mobiltelefonen hade uppfunnits. Bengt har ju cyklat sedan tiderna begynnelse, då var det telegram alternativt om man kunde hitta någon signallist som som kunde skicka ett morsemeddelande till omvärlden som gällde. Nu för tiden är man ju lite bortskämd med att alltid kunna vara i kontakt med omvärlden och t.ex. kunna rapportera att man äter kall risgrynsgröt på Ica i Torsåker.

Första sträckan upp mot Östervåla går på slingrande vägar, vi passerade whiskytillverkaren Gammelstilla. De gjorde tydligen sin första leverans nu i år. Vi hade som vanligt lite bråttom hann inte stanna. Vägen upp till Östervåla är bekant, vi cyklade samma sträcka förra helgen fast åt andra hållet under Barkarby 400 med nattstart. Efter ett snabbt stopp på Tempo så cyklade vi vidare mot Torsåker. En av banans absolut finaste sträckor är upp mot Gysinge. Framme i Torsåker ramlade vi in på ICA stämplade lite snabbt och drog vidare mot Långshyttan. Det är ca 3 mil till Långshyttan och landskapten börjar bli ganska kuperat med en hel del sköna backar. Jag lämnade gruppen bakom mig och körde på själv till nästa kontroll. Gött!! Jag susar upp för backar och rullar genom orter som Sandviken, Stjärnsund och Rörshyttan. Vi hade snackat ihop oss om att käka pizza på nästa stop. När jag rullar in i Långshyttan är det fest i den lilla byn. De har ordnat hoppborg åt barnen och de vuxna står och tittar på en bil som bränner gummi på en parkering. Pizzerian och grillen över överfulla... Det blev en neandertalarlunch. Jag slavsade i mig två kycklingklubbor och Ahlgrens salta bilar. Det får bli pizza på nästa stopp istället.



Vi rullar vidare och cyklar längs med Dalälven vid Husby. Galet vackert! Efter en stund kommer vi fram till Olshyttebacken. En rejäl stigning, t.om. så att det slår lock för öronen när man kommer upp en bit i backen. Det är en två km lång backe med 6% snittlutning. Tänk om man hade haft en sådan backe i Kungsängen, det hade varit gött! Jag och Bengt pinnar på och når toppen några minuter före de andra, vi rullar vidare mot pizzerian AMIGO i Horndal. Vi beställer pizza och slår os ner och pustar ut. Efter en stund rullar de andra in.



Resten av resan kan sammanfattas med mera Dalälv, fina vägar, raksträckor, pucko i Heby och lite sprätt innan Uppsala. Vi rullar in på Circle K kvart över åtta. Tack alla för en trevlig tur!



söndag 28 maj 2017

Barkarby 400 - deltagarrekord och kanske årets runda!

Man blir lite mosig efter att ha cyklat en hel natt kan man lugnt säga. 40 mil är långt men inte extremt i dessa sammanhang, att göra det på natten gör det hela lite mer spännande. Jag har svaga minnesbilder över att jag lämnade LBs sådär runt fem igår och att jag på något sätt tog mig hem, jag tror att jag duschade och skulle kolla på Girot, minns inte så mycket mer. Vaknade kl  20.30 av att Thibaut Pinot spurtade hem den näst sista etappen på Girot. Jag pallrade sedan iväg till pizzerian och bestälde den största pizzan de hade med både bacon oxfilé och bea. Den satt riktigt fint!

Årets Barkarby 400 bjöd på ett deltagarrekord. 38 startande. Det är helt sjukt! Att folk väljer att cykla upp till Gävle en fredag under natten är bortom allt förstånd. Det är ju för tusan jobbigt att åka bil till Gävle. Men upplägget är genialiskt, och jag tror att det är just det som lockar! Man startar kl 23 på fredagen på LBs i Barkarby. Man hinner snacka skit innan, sen cyklar man lite så att man är tillbaka till att LB's öppnar igen. En bra distans och att göra den på natten ger den en extra krydda och man får verkligen uppleva tjusningen med randonne.

Jag dök upp vid 21 snåret, Oscar och Benny satt och laddade med hamburgare. Jag fick även möjlighet att snacka lite med super debut Stina som egentligen, inners inne, är långdistanscyklist men har hamnat i fel umgängeskretsar och slarvat bort sitt liv genom att springa ultra. Hon har en sjukt imponerande meritlista, med fina placeringar på SM, EM och VM. Riktigt roligt tillskott!

38 pers!


Mitt i natten, någonstans utanför Tierp

En blöt väg..



Klockan 23 drog vi iväg. Stämningen var på topp. Amir var så jäkla het så att han låg 20 meter framför första klungan. Jag seglade med lite längre bak. Efter Märsta så delas vi upp i två klungor, en snabb och en galet snabb. Jag låg och surrade i den bakre klungan och hade inte så bråttom. Vi rullade upp mot Uppsala, passerade bron som vi invigde på 20 milaren. Framför oss ser man en röd lysmask av cyklister, ser rätt ballt ut när den ringlar fram längs med vägen. I Uppsala blev det ett stopp på Circle K, kaffe och bulle och sen upp på cykeln. En av de lokala förmågorna (troligtvis lite påerkad av både det ena och det andra) som hänger på Circle K 01:00 i Uppsala passade på att inspektera cyklarna, däcktryck och utrustning. Både jag, Johan och Toni passerade testet - vi kunde pusta ut, vi var okej killar. Han gav oss lite tips och råd innan avfärd. 1-2-3 och ut i en vinge, sen är det bara att köra på! Kör kör kör!

Vi fortsatte genom ett öde Uppsala, det snackades och tramsades i klungan. Timmarna gick och att flöt på bra i medvinden. Det är sisådär 12 mil från Uppsala till Gävle som är det andra stoppet. Någonstans innan Tierp? började det regna.  Det började med blöta vägbanor och sedan blev det duggregn som sedan övergick i spöregn. Jag borrade ner mig i bocken och bara körde, fasen va gött det är när det är lite misär! Några stannade för att dra på sig regnjacka, jag struntade i det och rullade vidare lite sakta. Sen kom Amir och blåste om mig. jag tog rygg och tillsammans så körde vi ikapp några som stack iväg tidigare från Uppsala. Vi blev tillslut 5 man som dundrade på genom Månkarbo, Tierp och Älvkarleby.

Mot Sandviken i samlad trupp

272:an

Östervåla



Toni anför!



Det hade ljusnat och temperaturen låg på runt 10 grader. Vi rullar in i Gävle strax innan 5 på morgonen. Tjejen i kassa fick inte riktigt ihop det att vi hade cyklat från Barkarby. Hon konstaterade att vi var helt galna bortom räddning. Jag handlade kaffe, bulle, banan och en macka. Efter en stund så rullar klungan in. Vi tog det lite lugnt och väntade in alla. Nästa stop är Sandviken, det är bara 2  mil dit. Solen har börjat värma och man börjar torka upp så sakta. Molnen försvinner och när vi rullar in i Sandviken är det klarblå himmel och solsken! Sandviken är dött, finns inte en butik eller mack som är öppen... Vi gör ett kort stopp. Jag lättar på klädseln och kör kortärmat. Efter Sandviken kör vi 272 ner mot Östervåla, en fantastiskt fin väg!! Vi är säkert 15-20 man i gruppen. Vinden har mojnat och börjar vrida sig, vi kommer att få medvind hem också, helt galet!! Allt är på topp! Jag tänkte att jag skulle njuta av den sista Giffeln i ramväskan. När jag lirkat upp den så slinker den ur handen på mig, förlorad...suck, min sista giffel.

Snyggt!


Räkmacka


Oscar



Efter några mil så måste vi göra ett stop, när vi stannar springer Neil in i skogen, han gör en s.k. Tom Domoulain eller också sitter han och kissar...knappast troligt, han ser lättad ut när han återvänder :-) Det går fin fint ner längs med 272:an. Vi passerar små byar och vyerna är fantastisk fina. En av de finaste sträckorna är genom Gysingen med broarna över Dalälven. Jag och Jonas kom helt av oss och gjorde en förning halvägs ner till Östervåla. På vägen blev det lite stopp, en punka där, någon skulle kissa, pumpa lite luft. Straxt efter 8 så rullar vi in i Östervåla. Jag trycker i mig en enorm räkmacka, risgrynsgröt och salta bilar. Vattnet i flaskorna byts ut till Cola och ramväskan är proppad med godsaker. Jag undrar om jag inte gick upp i vikt på denna rundan. I samlad trupp så drar vi iväg igen. Amir ligger och maler på i täten på tunga växlar. Jag skulle tror att jag trampar 3 ggr så fort som Amir som i sin tur har 3 ggr så tjocka lår som mig :-) När vi närmar oss Uppsala så svänger vi av på en super fin liten väg och nu börjar det gå undan. Vi kör helt vilt, höga på livet, ner till Uppsala, helt underbart! Efter en glass på Shell så satt vi på cyklarna igen och hade 6 mil kvar till Barkarby. jag känner mig på topp och med 3 mil kvar så hör jag Amir "..nu är det tre mil kvar och alla hittar, nu kör vi!". Det vore väl själva fan om man inte kan få Amir att krokna tänkte jag. I Märsta finns det en härlig backe, jag gör ett ryck och hänger av Amir, nu ska han få kämpa för att komma ikapp tänkte jag! Sen kom ett rödljus...som satte stopp på planerna. Jag hoppas han blev lite trött. Vi cyklade sedan lugnt och städat till Barkarby. Skyltspurten blev ju sådär halvrolig, Johan gjorde en trippel Salhcow ut i gräset och skrapade upp sig. Mange stack iväg som en raket knep skylten, jag hade inte så mycket att sätta emot. Efter ca 14 timmar och 40 minuter så rullade vi in i Barkarby. Afterbiken blev en riktig höjdare. Vi satt och gassade i solen och ölen rullade in! Tack alla för trevlig sällskap, vilken fantastisk tur vi fick!

Michel somnade


https://www.strava.com/activities/1007831009





torsdag 18 maj 2017

Det går inte så som jag vill just nu!!

Just nu så känner mig jag inte så pepp faktiskt! Planen för säsongen var att cykla lite snabbare och kortare. Jag har tränat hårt hela vintern. Det har känts riktigt bra. Jag skaffade licens och tidtagningschip och anmälde mig till Fiskarhagens GP, en del av Stockholms landsvägscup. Det var riktigt kul, och det var en nyttig lärdom. Jag var för defensiv, positionerad mig fel och missade att det var ett varv kvar, trodde det var två... Hur som helst, en kul premiär. Jag anmälde mig genast till Arlanda GP. Glad i hågen stod jag där på startlinjen redo att köra och göra racet lite bättre denna gång. Ta det lite piano i början och sedan jobba mig in i racet. Jag vet att jag har kapaciteten. Tyvärr gick allt åt helvete! Någon gick på hjul en bit framför och drar med sig ett antal cyklister. Jag hinner få ner farten något men dundrar rakt in i en klubbkamrat som ligger på backen. Jag flyger över styret, landar på armen, tumlar runt och slår i hakan. Jag ställer mig upp och letar rätt på cykeln (som är oskadd) och sätter fart efter klungan. Jag känner ganska snabbt att något är fel. Handen gör fruktansvärt ont och jag kan inte hålla i styret och bromsa är inte att tänka på. Jag bryter efter två varv..

Fortfarande något svullen, men bättre!


Dagen efter så är handen svullen som en boll och jag känner att jag har ont i bröstet på ett diffust sätt, kanske efter en pedal eller något. Jag sätter mig på akuten lite oroad över att något är brutet i handen. Ingen fara säger doktorn, det är bara en rejäl stukning. På lördagen är det en 30 mils brevet upp till Öregrund som jag tänkte köra. Bröstet gjorde fortfarande ont, nästan lite värre nu än direkt efter kraschen, men inte så ont så att jag inte kunde cykla upp till Öregrund. Trippen upp till Öregrund gick ju bra, lite plågsamt bitvis. När jag vaknar upp på söndagen har jag jävligt ont!! Med stor sannolikhet har jag en fraktur på ett av revbenen. Inget man gör något åt men det gör jävligt ont! Vid varje djupare inandning eller en felaktig rörelse känns det som en kniv i bröstet. Tydligen kulminerar smärtan efter 1-4 veckor Fruktansvärt! Just nu funkar ingen form av träning om jag inte stålsätter mig och står ut med smärtan. Farbror docktorn har skrivit ut starka piller. Jag har suttit på trainern denna vecka och lidit igenom två kortare pass. Jävligt deppigt! Djursholms GP känns helt orealistiskt, någon 40 milare upp till Gävle är bara att glömma, inte världens bästa upplägg inför Siljan eller VR heller. Säsongen har ju bara börjat, men det är definitivt inte den start jag hade räknat med...Fekk!!

lördag 13 maj 2017

Barkarby 300 - vamos a la Öregrund

I veckan har jag cyklat exakt 9 minuter. Det tar 9 minuter att cykla 2 varv runt Arlanda test track inklusive krasch. Klarade mig hyfsat men handleden såg inte riktigt bra ut och ett revben gjorde ont. På onsdagen såg handen ut som en fotboll och jag satte mig på akuten för att få den röntgad. Ingen fara sa doktorn, bara tuta och köra!  Jag var skeptisk i torsdags om jag skulle komma till start, kändes inte kul att cykla 30 mil med en stukad handled. Men på fredagen kändes det riktigt bra, jag kör!

Vi blev 28 startande. Lite kylslaget på morgonen men strålande sol och lite medvind. Vi trampade mot Sollentuna och vidare ut mot Markrim och Husby etc. Så jäkla nice! Dessa vägar är ju fantastiskt fina! Långa fina förningar i bra fart. Vi kryssade mellan gårdar, åkrar och for fram på slingriga skogsvägar. GÅSHUD! Det är så man vill ha det!



Första kontrollen ligger i Knutby 88 km från start. Det var ett förvånansvärt stort gäng som rullade in i Knutby och kastade sig över delikatesserna som fanns att erbjuda i den lilla ICA butiken. Jag valde en saftig trekantsmacka som var sådär härligt såsig och mjuk som bara en trekantsmacka kan vara som har lagrats omsorgsfullt i några dagar. Efter lite snack och ätande kastade vi oss upp på cyklarna och rullade vidare mot Gimo. Vi hade bra fart och det var några som slita hårt för att hänga med.  Vägarna och lanskapet är fantastiskt fint! Det är fint ända fram till Gimo, sen är det inte så fint...väg 292 (a.k.a. "Gimorakan") kommer inte få några priser för varken estetik eller upplevelsemässigt. Efter Gimorakan svänger vi vänster upp mot Harg, Östahammar och därefter ut på en fin väg mot Öregrund. Det klassiska doften från kogödsel som förföljt oss sedan Upplands Väsby byts ut mot härlig doft av tång och hav. Kl 13 rullar vi in i hamnområdet i Öregrund, ser rätt trevligt ut, någon gång ska jag unna mig att sitta i hamnen och käka ackompanjerat av måsar och andra sjöfåglar...men det blev inte idag (heller). I stället blev det ett halv kilo kall risgrynsgröt, en pucko och kexchoklad. Jag och Stefan rullade i väg lite tidigare för att släppa på trycket utanför stan. Vi möter Johan och Nypan som släppte tätgruppen tidigt efter en punka. De såg ut att trivas. Efter några minuter kom vårt gäng, det var något färre denna gång.. jag skulle tro att vi var knappt 10 man som satte far mot Gimo igen. Nu fick vi smaka på motvinden! Det gick helt plötsligt inte så lätt längre, nu fick man skärpa till sig när man var uppe och drog, det var tröskelwatt plus lite till som gällde om man ville röra sig framåt. Man fick trösta sig med att vägarna var lika fina som de var för någon timme sedan då vi passerade (fast åt andra hållet).

Vi körde på ganska hårt och sträckan ner till Knutby skördade några randonneurer, vi gick från 10 pers till 5 innan Knutby. Utbudet hos ICA handlaren hade inte förändrats nämnvärt, det var dock lite urplockat när det kom till kanelbullar och drickyoghurt av någon anledning. Jag klämde ett wienerbröd och lite saltlakrits innan vi gränslade våra stålhästar och red iväg mot Barkarby. Vinden på det öppna fälten norr om Arlanda var minst sagt fostrande, det var bara att bita ihop. Jag skyfflade i mig resten av Pågen gifflarna som legat i ryggfickan sedan starten och kände mig på topp. Jag hade till och med lite överskottsenergi som jag la på lite sprättande i backarna. Vår lilla 5 manna grupp gnetar på och om en liten stund kan vi bokföra ännu en underbar dag på cykeln, bara slutspurten kvar. 18.20 rullar vi in på Lilla Barkarby väl förtjänta av en öl! Vi snackar skit en stund innan gruppen åker hem. Jag kom på att jag var lite hungrig, så jag stannade och käkade hamburgare med Wei och Niklas.

Tack för en kanonrunda! Bra jobbat och samarbetat sista biten Thomas, Magnus, Jocke, Stefan, 100% cykelglädje! Vilken dag, den ska jag suga på länge!    

https://www.strava.com/activities/984487347

http://labs.strava.com/flyby/viewer/#984487347?c=u6s5qe4q&z=8&t=1P5g3x&a=sxWuOmekrjq_u6461aOvOmi0rzpHIrA64p-wOktvsDo


söndag 23 april 2017

Barkarby 200 - Randonneurer i blåsväder

Ja jäklar i min låda, vilken premiär! Nästan 80 anmälda, stor del bortskrämda alt. bortblåsta redan innan start. 61 startade. Årets upplaga av Barkarby 200 blev en riktigt blåsig tillställning! Stadig vind på 10m/s och med styv kuling i byarna. Motvind är jäkligt demoraliserande....

Massiv uppslutning


I Barkarby dök "The usual suspects" upp men även en hel del nya ansikten. Randonné växer så det knakar. Riktigt kul med så pass många startande! Efter utdelning av startkort och genomgång drog vi iväg. Sigge Cykel gänget med sina eleganta dräkter med rosa detaljer gjorde inledande dragjobbet i motvinden, det blev några behagliga mil i början. Jag hade bestämt mig för att det skulle bli hård dag och när vi närmade oss Sigtuna  tappades det några flaskor och Sigge cykel loket kom av sig, jag petade i en växel och fick med mig Wolfgang. Vi lämnade gänget bakom oss och gnetade på i motvinden. Vi rullade in i Sigtuna, stämplade lite snabbt och drog iväg precis när resten av gänget kom. Vi lämnade bebyggelsen bakom oss och landskapet öppnade upp sig och vinden slog till som en käftsmäll och tyvärr är Wolfgang inte mycket till vindskydd. Tjockaste delen på hans kropp är nog vaderna som skulle kunna vara norra Europas grövsta. Tyvärr kunde jag inte heller bidra med något vidare vindskydd.  Vi fick slita som tusan  och det kommer att bli riktigt tufft de 10 milen upp till Järlåsa där förhoppningsvis vi skulle få vinden i ryggen. Det blåser något överjävulskt!! Min tanke var att bränna så pass mycket krut så att det precis skulle räcka till vinden vände. Jag tittar ner på wattmätaren, 350w hastigheten 22km/h...va fan, du skojar...öka lite till 370w 23,5 km/h...bah! Jag ger upp! Jag och Wolfgang bara skakar på huvudet och garvar åt eländet. 


Den nya bron, präktig, en ingenjörsmässigt mästerverk!


Efter 6 mil så är vi framme vid Flottsundbron. Den gamla bron är riven och man har byggt en ny bro som man snickrat på i flera år och idag skulle den invigas med pompa och ståt. Lokalbefolkningen, kommunalråd och representanter från byggbolaget stod redo att dra igång invigningsceremonin. Ballonger och kaffe och bulle! Folk hade säkert köat i flera timmar för att vara först över bron, men så blev det inte! I stället invigdes bron av ett gäng cyklister! Förvridna och chockade ansikten såg oss passera på deras nya fina bro, snuvade på premiärturen. Utan att skämmas. Vi tackade så mycket för vänligheten, vi slapp 15 km extra motvind tack vare att vi kunde åka över bron. 


Grus och motvind, dålig kombo..


Vi stretade vidare, 4 mil till Järlåsa. Jag körde precis på gränsen av vad jag kan hantera. Jag hade snittat 265w de senaste timmarna och benen försökte förtvivlat få kontakt med någon ansvarig på hjärnkontoret, men de hade slutat för dagen packat ihop och gått hem. Det vara bara att gilla läget. Jag slängde en blick över axeln, inte en cyklist så långt ögat nådde... där och då funderade jag på varför jag inte låg i svansen på Sigge Cykel utan envisades med att cykla i duo.



Med en lite bit kvar till Järlåsa passerar en bil vansinnigt nära, med kanske 20 cm marginal passerar han i 90 knyck. Med tanke på att det är kastvindar upp mot 20m/s så kan man ju undra hur fan han tänkte. I övrigt var alla snälla, ingen tutade, ingen spolarvätska.

Grus framifrån 




I Järlåsa gjorde vi ett snabbt stopp igen, vi blev stående en stund och snackade med Cyklot B (forum nick). Vi skulle precis packa ihop då Sigge Cykel rullade in till kontrollen. Cyklot beskriver kaoset som utbröt i den lilla tätorten såhär:

"De hindrade genomfartstrafiken, cyklade på trottoaren, bar dräkter som bröt mot den lokala diskreta klädkodens alla regler, parkerade cyklar olagligt i brötor och förpassade ortens motorburna ungdom, som normalt har total makt över torget framför butiken, till en undanskymd bänk i ett hörn där de satt skrämda och undrande. Butiken länsades på choklad och översöt dryck, samtidigt som man krävde gratis vatten ute på torget. Cyklar vältes, papperskorgar svämmade över och den framdragande gräshoppssvärmen tryckte glupsk i sig skräpmat på ett sätt som skulle fått självaste Gargantua att häpna. Men snart drog de vidare. 
Något liknande kaoz har inte utbrutit i Järlåsa sedan Johanssons Chevrolet baktände en kall augustidag 1973 och topplocket sprack. 
(Nåja, jag kanske överdriver lite.) "

Efter Järlåsa blev åka av, vilken jäkla tur att vinden vände. Jag hade inte pallat en sekund till! Jag och Wolfgang kör på, det går riktigt fort! Ibland låg man in nästan 50 km/h på platten utan att känna fartvinden. Fantastisk! Vi växeldrar och kör 5-10 minuters förningar. Vi mer eller mindre blåste ner till Örsundbro och vidare mot Övergransmassivet. När vi svänger in på vägen mot Skokloster, som är nästa kontroll, möts vi av vinden igen. De kommande kilometrarna var de jobbigaste under hela rundan. Jag får emellanåt ställa mig upp och trampa för att överhuvudtaget kunna mobilisera någon form av kraft ut till benen som förhoppningsvis kan få cykeln att röra sig framåt! Lite lagom mosiga rullar vi in på cafét vid Skokloster. 

Skokloster - trevligt fik!


Vi tar en kaffe och fikar en stund innan vi drar vidare. Vi river av de sista fem milen och närmar oss Barkarby. Wolfgang drar igång spurten mot Barkarby skylten, jag hugger direkt och klipper skylten. Vi rullar vidare och sladdar in på LBs vindpinade och törstiga, beställer öl och sjunker ned i soffan. Vilken dag!! Tack Wolfgang för fint samarbete och sällskap!

En klassiker

Efter 20 min kommer gänget bakom och ölen börjar rulla in. Jag rundade av lite lagom salongsberusad och tog tåget hem. Idag tyckte visst kroppen att jag skulle försöka få i mig lite mat, det blev ett lass med blodpudding till frukost och två enorma portioner spagetti med köttfärs till lunch. Nu ska jag knäppa på TVn och följa Liege Bastogne Liege!

https://www.strava.com/activities/952893920/overview

http://labs.strava.com/flyby/viewer/#952893920?c=u6s4sjtp&z=9&t=1O_l9R&a=4AHMODkxzzg





fredag 13 januari 2017

What's up!?

Nä men om man kanske skulle skriva några rader. Jag ser mig inte som någon direkt bloggare utan snarare någon som befinner sig lite i internets utkanter som emellanåt får till en anteckning från något lopp. Men ibland blir man lite sugen att skriva lite ändå.

Förra helgen var det randonné-premiär, Tour de Ötzi, en 200km officiell BRM. Jag körde en den inofficiella storebrodern 320km Ötzi XL innan jul. På fredagen fullkomligen vräker det ner snö och när man vaknar på lördagsmorgonen fick man en chock, så jäkla mycket snö! Jag testcyklade lite men blev helt knäckt, inte kul. Jag tog ett snabbt beslut att inte köra. Eftersom det var jag som ordnade med starten så fick jag snällt pallra mig dit. Jag möttes av några ytterst tveksamma cyklister. Men några stycken bestämde sig för att köra ändå! Galet! Jag åkte hem och la mig omedelbart på soffan och internetcyklade. Det var lite dålig rapportering från Ötzi gänget under dagen så jag fick ta saken i egna händer och gav mig ut på en randonörjakt. Jag hittade gänget i Bålsta när de hade varit ute i över 11 timmar. Trötta men i hyggligt gott skick hittade jag sedan gänget på lilla Barkarby efter 12 timmars cykling. Well done boys! Well done!


Snöade lite

video


Kyliga randonnörer


I övrigt då. Träningen går väll enligt plan tror jag. Förra året tog jag träningen till en ny nivå med lite mer struktur och vetenskap bakom upplägg etc. I år har jag testat en annan approach, vi får se om det ger resultat. De senaste månaderna har jag ökat mitt vokabulär, jag slänger mig numera med ord som: Bulgarian front squats, pistol squats, goblet squats, back squats, front squats, half squats etc. Det handlar alltså om benböj. Man kan böja sina ben på mängder av olika sätt har det visat sig, en helt ny värld har uppenbarat sig för mig. Det finns så pass många sätt att böja sina ben på att det finns en bok om det. Jävlar va bra träning det är! Jag kör naturligtvis inte bara benböj utan andra övningar också bland annat mycket core med TRX band som jag klickade hem från Decathlon 199 spänn och fantastiska, orginalet kostar dryga 1100 kr. Riktigt bra är dom i varje fall! Tanken med styrketräningen är främst två saker, öka i styrka och neurologiskt men även att kunna stärka upp leder etc. så att jag inte går sönder när säsongen drar igång. Ska bli spännande att se. Jag tycker det är lite problematiskt med styrketräningen, jag har inte hittat någon sund nivå. Som konditionsidrottare är jag van att man kör tills man väggar eller känner sig jäkligt trött. Problemet är att när jag gör det på gymmet så är jag helt I N V A L I D en hel vecka efter, det ser helt sjukt ut! Så fruktansvärt ont att jag får ta hissen, backa ner i trappor och får rulla ur sängen. Idag dag körde jag det lite lugnare, hoppas att det hjälpte. Börjar närma mig tresiffrigt i benböj och det är inte illa pinkat med mina eleganta, smala och snygga spiror. Jag har sagt att jag skall köra 40 styrkepass av något slag innan april, det kommer att gå vägen.

Det har inte blivit någon cykling utomhus alls, jag har ställt klockan många mornar men har inte lyckats med att ta mig ur sängen. Det är för mörkt och trist ute, jag har inget sug. Det har blivit många pass i källaren i stället, mycket VO2 max intervaller, 4x4 och lite annat. Jag fick ett tips av Johan som jag ska testa i morgon. 2 min på 400w som övergår i 8 min på 310 watt, efter 10 min lätt cykling kör man en vända till med 400 watt och 8 min på 310 w. Tror det kommer bli jobbigt...

Min smärt grotta


Har funderat lite på vad jag ska hitta på under säsongen, två lopp är redan bokade. VR och Siljan. Jag kommer att köra med Stockholm CK. På Siljan ska vi hjälpa Crippa att bli snabbast i släkten på 3.43 (har jag för mig). Galet snabbt, det kommer bli kul! Jag funderar även på att skaffa licens och köra något sådant lopp. Vi får se. Jag kommer inte att kunna hålla mig borta från randonné, det är ju så vansinnigt kul! I år ser det faktiskt ut att funka att köra Södertälje 1000k! Längtar sjukt mycket till ljuset och värmen och är galet taggat!!!

Vi höres!

//Jensa