Barkarby 200 - Randonneurer i blåsväder

Ja jäklar i min låda, vilken premiär! Nästan 80 anmälda, stor del bortskrämda alt. bortblåsta redan innan start. 61 startade. Årets upplaga av Barkarby 200 blev en riktigt blåsig tillställning! Stadig vind på 10m/s och med styv kuling i byarna. Motvind är jäkligt demoraliserande....

Massiv uppslutning

I Barkarby dök "The usual suspects" upp men även en hel del nya ansikten. Randonné växer så det knakar. Riktigt kul med så pass många startande! Efter utdelning av startkort och genomgång drog vi iväg. Sigge Cykel gänget med sina eleganta dräkter med rosa detaljer gjorde inledande dragjobbet i motvinden, det blev några behagliga mil i början. Jag hade bestämt mig för att det skulle bli hård dag och när vi närmade oss Sigtuna  tappades det några flaskor och Sigge cykel loket kom av sig, jag petade i en växel och fick med mig Wolfgang. Vi lämnade gänget bakom oss och gnetade på i motvinden. Vi rullade in i Sigtuna, stämplade lite snabbt och drog iväg precis när resten av gänget kom. Vi lämnade bebyggelsen bakom oss och landskapet öppnade upp sig och vinden slog till som en käftsmäll och tyvärr är Wolfgang inte mycket till vindskydd. Tjockaste delen på hans kropp är nog vaderna som skulle kunna vara norra Europas grövsta. Tyvärr kunde jag inte heller bidra med något vidare vindskydd.  Vi fick slita som tusan  och det kommer att bli riktigt tufft de 10 milen upp till Järlåsa där förhoppningsvis vi skulle få vinden i ryggen. Det blåser något överjävulskt!! Min tanke var att bränna så pass mycket krut så att det precis skulle räcka till vinden vände. Jag tittar ner på wattmätaren, 350w hastigheten 22km/h...va fan, du skojar...öka lite till 370w 23,5 km/h...bah! Jag ger upp! Jag och Wolfgang bara skakar på huvudet och garvar åt eländet. 

Den nya bron, präktig, en ingenjörsmässigt mästerverk!

Efter 6 mil så är vi framme vid Flottsundbron. Den gamla bron är riven och man har byggt en ny bro som man snickrat på i flera år och idag skulle den invigas med pompa och ståt. Lokalbefolkningen, kommunalråd och representanter från byggbolaget stod redo att dra igång invigningsceremonin. Ballonger och kaffe och bulle! Folk hade säkert köat i flera timmar för att vara först över bron, men så blev det inte! I stället invigdes bron av ett gäng cyklister! Förvridna och chockade ansikten såg oss passera på deras nya fina bro, snuvade på premiärturen. Utan att skämmas. Vi tackade så mycket för vänligheten, vi slapp 15 km extra motvind tack vare att vi kunde åka över bron. 

Grus och motvind, dålig kombo..

Vi stretade vidare, 4 mil till Järlåsa. Jag körde precis på gränsen av vad jag kan hantera. Jag hade snittat 265w de senaste timmarna och benen försökte förtvivlat få kontakt med någon ansvarig på hjärnkontoret, men de hade slutat för dagen packat ihop och gått hem. Det vara bara att gilla läget. Jag slängde en blick över axeln, inte en cyklist så långt ögat nådde... där och då funderade jag på varför jag inte låg i svansen på Sigge Cykel utan envisades med att cykla i duo.

Med en lite bit kvar till Järlåsa passerar en bil vansinnigt nära, med kanske 20 cm marginal passerar han i 90 knyck. Med tanke på att det är kastvindar upp mot 20m/s så kan man ju undra hur fan han tänkte. I övrigt var alla snälla, ingen tutade, ingen spolarvätska.

Grus framifrån 

I Järlåsa gjorde vi ett snabbt stopp igen, vi blev stående en stund och snackade med Cyklot B (forum nick). Vi skulle precis packa ihop då Sigge Cykel rullade in till kontrollen. Cyklot beskriver kaoset som utbröt i den lilla tätorten såhär:

"De hindrade genomfartstrafiken, cyklade på trottoaren, bar dräkter som bröt mot den lokala diskreta klädkodens alla regler, parkerade cyklar olagligt i brötor och förpassade ortens motorburna ungdom, som normalt har total makt över torget framför butiken, till en undanskymd bänk i ett hörn där de satt skrämda och undrande. Butiken länsades på choklad och översöt dryck, samtidigt som man krävde gratis vatten ute på torget. Cyklar vältes, papperskorgar svämmade över och den framdragande gräshoppssvärmen tryckte glupsk i sig skräpmat på ett sätt som skulle fått självaste Gargantua att häpna. Men snart drog de vidare. 
Något liknande kaoz har inte utbrutit i Järlåsa sedan Johanssons Chevrolet baktände en kall augustidag 1973 och topplocket sprack. 
(Nåja, jag kanske överdriver lite.) "

Efter Järlåsa blev åka av, vilken jäkla tur att vinden vände. Jag hade inte pallat en sekund till! Jag och Wolfgang kör på, det går riktigt fort! Ibland låg man in nästan 50 km/h på platten utan att känna fartvinden. Fantastisk! Vi växeldrar och kör 5-10 minuters förningar. Vi mer eller mindre blåste ner till Örsundbro och vidare mot Övergransmassivet. När vi svänger in på vägen mot Skokloster, som är nästa kontroll, möts vi av vinden igen. De kommande kilometrarna var de jobbigaste under hela rundan. Jag får emellanåt ställa mig upp och trampa för att överhuvudtaget kunna mobilisera någon form av kraft ut till benen som förhoppningsvis kan få cykeln att röra sig framåt! Lite lagom mosiga rullar vi in på cafét vid Skokloster. 

Skokloster - trevligt fik!

Vi tar en kaffe och fikar en stund innan vi drar vidare. Vi river av de sista fem milen och närmar oss Barkarby. Wolfgang drar igång spurten mot Barkarby skylten, jag hugger direkt och klipper skylten. Vi rullar vidare och sladdar in på LBs vindpinade och törstiga, beställer öl och sjunker ned i soffan. Vilken dag!! Tack Wolfgang för fint samarbete och sällskap!

En klassiker

Efter 20 min kommer gänget bakom och ölen börjar rulla in. Jag rundade av lite lagom salongsberusad och tog tåget hem. Idag tyckte visst kroppen att jag skulle försöka få i mig lite mat, det blev ett lass med blodpudding till frukost och två enorma portioner spagetti med köttfärs till lunch. Nu ska jag knäppa på TVn och följa Liege Bastogne Liege!

https://www.strava.com/activities/952893920/overview

http://labs.strava.com/flyby/viewer/#952893920?c=u6s4sjtp&z=9&t=1O_l9R&a=4AHMODkxzzg