Dagen då Jens skulle cykla snabbt - skansentrampet

Norra Öland

Nu ska ni får höra när Jens skulle cykla snabbt. Ha ha! Det hela började med en artikel i Bicycling. Skansentrampet skulle köras och eftersom jag var i krokarna så passade det ju ypperligt. Jag har hela året puttrat runt i mystempo och det var dax att testa att cykla lite snabbare denna gång!

Skansentrampet ordnas årligen av Färjestadens IF och det var den 26:e upplagan. Rundan utgår från Färjestaden och går mot Byxelkrok och tillbaka. Det blir dryga 20 mil. SMHI hade utfärdat en klass 1 varning för kraftigt regn. Pffs! SMHI!! Vad vet dom om regn! De har ju alltid fel, det blir nog en solskensrunda!

Kl 6 hämtade jag ut nummerlappen och valde den snabbare startgruppen som siktade på en tid runt 5.30 - 6 timmar. Alldeles för fort! Optimalt hade varit en grupp som höll 35 men eftersom SMHI skrämt bort alla startande så fanns det risk att fartgrupperna som brukar bildas blir en aningens begränsat. Jag tog ett vågat beslut att köra med snabbgruppen som skulle hålla "lunatic speed". Det var ett trettiotal cyklister som kom till start. Ca 8 av dom hade ambition runt 5.30 skulle det visa sig. Första gänget drog kl 7 och min lilla grupp startade vid 8 bestående av ett gäng starka cyklister från södra Sverige men även några gäster från Valhall ck och CK Uni med sprättiga ben. Jag var den enda i gruppen med navdynamo, konstigt, det som är så praktisk när man cyklar långt.

Vi började i ett lite lagom tempo ut ur byn och vartefter milen tickade på ökade vi farten. Först 34, 35, 36 och där någonstans lämnade jag min komfort zon.... Öland är platt, väldigt platt.. Nackdelen med det är att det inte blir några som helst naturliga avbrott då man kan rulla någon meter utför. Bara att bomba på. Jag märker efter någon mil att  jag får kämpa för varje kilometer. Benen känns ok ändå och jag trampar på!

Vi passerar små byar och samhällen och vädret är helt ok bortsätt från en jävla kant-, motvind! Träden på Öland når upp till knävecket och man kan därför inte räkna med något vidare vindskydd. Vi rullar in i Löttinge, här serveras tydligen en grym plankstek som skall avnjutas med extra salmonellagrillkrydda. Kanske nästa gång.. Farten ökar och vi snittar nu runt 37. Det är långt ifrån mina 26-30 som jag cyklar solo. Efter någon rondell halkar jag efter och får kämpa mig tillbaka! Satan! Nu går det undan.. Jag känner hur mjölksyran börjar komma....inte bra... 100km på trippmätaren. Vi rullar på och efter någon km har hastigheten ökat något ytterligare. Åter igen halkar jag efter vid en korsning och sliter som en hund för att komma upp på rulle igen. Nu har jag mjölksyra från halsmandlarna och nedåt. Aj aj... Det var väl någonstans här jag börjar inse att det inte kommer att hålla. Men jag kämpar någon km till. Nådastöten kommer efter vändningen söderut. Jag ställer mig upp för att få lite blod i benen. Plötsligt höjs farten och jag måste trycka på! PANG! Sån jävla kramp i baksida höger lår! Satan!! Jag far ner i sadeln och sjunker som en bomb.... Jag ser klungan försvinna framför mig! Det var det! Nu har jag 11 mils underbar solo cykling framför mig! Det är varje fall något jag behärskar!

Jag växlar ner, tar en selfie, dricker och käkar men mjölksyran vill inte ge med sig! Jag sätter på autopiloten och sätter hastigheten på 28. Precis då börjar det regna! Så in i helvete! Det är som att cykla in genom Niagara fallet! Det tyska lågtrycket slår till!! Allt blir plaskblött direkt! Skorna blir sura och bibsen känns som figursydda disktrasor! Jag trampar på! Det som började som ett motionslopp på vackra Öland slutar som en blöt och ojämn kamp mot vädrets makter. Bitvis blåser det 15 m/s sida mot och det tokregnar! Men jag tar mig framåt och trampar på! Jag kryssar mellan åkrar och cykelfientliga husvagnsägare! Vissa ligger läskigt nära med tanke på att jag vinglar som en a-lagare i sidvinden! Jag går in i min bubbla där jag är torr och cyklar jättefort. Det funkar! Efter en stund sprids ett leende på läpparna! För jävla rolig och märklig sport!

När det är 3 mil kvar så blir jag ikapp cyklad av 2 triatleter. Båda tränar inför ironman.. Jag tar rulle och får skjuts en bit. Den ena killen har dredlocks och liknar en skurmopp efter allt regn. Jag ler inombords. Nu är det inte långt kvar! 7 km! Kämpa! Jag lyckas vrida ur det sista ur låren.

  Jag kommer i mål 45 min efter täten nöjd och blöt som en hund! Jag lotsas ner i en källare där det serveras kroppkakor! Jag och triatleterna käkar kroppkakor och snackar lite. Killarna fryser och skakar så kroppkakorna flyger av gaffeln. Jäklar va gött det var! 

Öländska kroppkakor! Inte illa. Serveras med grädde.

Jag mofflar i mig kroppkakorna och fortsätter till bilen där jag i på ett Mr Bean liknande sätt får på mig  nya varma kläder. Jag trycker in hojen  i bilen och drar hem och tar en djungeldusch i torpet!

Djungelduschen

Det finns risk att jag kör även nästa år, riktigt roligt!! 

https://www.strava.com/activities/353722736

//jensa

Episk solorunda, Stockholm - Timmernabben

En typisk vy innan Gamleby

Som jag skev i ett annat inlägg så har jag varit revanschsugen på rundan ner till Timmernabben. Förra året kom jag inte hela vägen utan klappade ihop i Fårbo med ett antal mil kvar. Men i år! Då jävlar!

Planen var att sticka kl 23 hemifrån. Men ett åskoväder gjorde att jag inte kom iväg för än halv ett. Första milen känns alltid lite konstiga, det är så fruktansvärt långt kvar och man brottas lite med det faktum att man kommer att sitta i sadeln två arbetsdagar utan sömn... lite skrämmande. Men successivt så släpper tankarna och man blir fokuserad på uppgiften. Ett lugn infinner sig. Jag glider genom ett sovande Stockholm i ensamt majestät. Magiskt!

PANG!! Helvete! Jag körde på en skruv i Vårby backen. Både däck och slang fick slängas, helt trasiga! Inte enligt plan... Fick på reservdäcket och ny slang. En reservslangslang kvar. Åter till uppgiften! Fortsätt cykla! Det flyter på fint ner till Södertälje. Jag skippar det inplanerade stoppet och fortsätter mot Gnesta. Att köra 17 mil non-stop är inte optimalt men jag har en välfylld sadelväska. Någonstans i skogarna mot Gnesta börjar det regna så in i h***vete!! Regnkläder och regnbyxor åker på! Jag blir ändå dyngsur! Plötsligt känns backdäcket lite sladdrigt, fan, punka  igen!! Ja ja, fixa och cykla vidare. Ingen reservslangslang kvar dock. Det känns inte bra. Jag lagar den trasiga slangen. Efter en jäkla massa backar och otroligt fin natur med inslag av vilda djur (vildsvin, kronhjort, dovhjort, älg och uggla) så kommer jag fram till Stigtomta som har en öppen bensinmack. Jag tar ett kort stopp och bunkrar det jag behöver. Från Stigtomta så är det inte så långt till Husbyfärjan som blir nästa stopp. Efter Husbyfärjan så rullar jag någon mil, sen är det dax för nästa punka! Fan! Nu lyckas jag dock lokalisera den mikroskopiska glasbit som trängt in i däcket. Jag lagar slangen och byter till en redan lagad. Det var det tredje punkastoppet och totalt skulle det bli sju! De lagade slangarna höll inte för trycket och fick bytas var 3:e mil. Jag var helt knäckt och funderade på att sätta mig i ett dike och vänta på Sara som skulle komma med bilen. Men i Valdemarsvik hittade jag en gubbe som sålde slang och däck! Jag köpte på mig ett lager. 

En av sju punkor!

Nu började jag bli lite hungrig och alla backar har tagit ut sin rätt. Det finns inte ett enda flackt parti. Landsvägen ringlar sig fram mellan backar, sjöar och små samhällen. Super fint! Jag passerar en skylt, Gamleby 10 km, perfekt! Hoppas att det finns pizza! Det visar sig att skylten inte stämmer det är 20 km.. världens längsta mil!! På vägen mot Gamleby ser jag en cyklist som står bredvid vägen. Jag stannar och frågar om allt var ok. Han har cyklat från Linköping och har fått soppa torsk och har hittat blåbär. Jag erbjuder vatten och snickers. Men han vill hellre äta blåbär. Jag hade inte tackat nej till en snickers!

Jag rullar in i Gamleby och känner mig helt slut. Jag sveper 1 liter Cola och käkar en fet pizza. Energin kommer tillbaka. Jag rullar vidare proppmätt och taggad.

Tefat och 1 liter Cola!

Nu är det ca 15 mil kvar till Timmernabben. Jag viker av och kör in i landet för att undvika E22. Jag passerar Hjorthed, Ankarsrum och Kristdala. Det är så otroligt vackert! Jag susar fram mellan sjöar och samhällen. Jag bara gapar. 

En å

En sjö med fint hus efter Ankarsrum

En av de tusentals backar jag cyklat uppför

När jag kommer fram till Kristdala så möter jag två andra cyklister. Åsa och Henrik från Randonneur Stockholm. Vad är sannolikheten... Vi snackade och käkade glass. Sen var det dax och bita ihop och köra de sista milen mot Oskarshamn och ytterligare några kilometer till Timmernabben. DET GICK INTE FORT, jäklar va trött jag var! Benen var som två kokta korvar som sladdrade okontrollerat. Huvudet susade och varje kilometer kändes som en evighet. Nu var det inte långt kvar! Väl framme vid stugan så stod välkomstkommittén uppradade med flaggor och dricka! Helt underbart! Jag duschade och satte mig i soffan och gjorde ett försök att vara social, men det gick inte. Blev tvungen  att sova.

Framme!!

Välkomstkommittén

Det var en härlig runda på många sätt. Jag har blivit en jävel på att laga punka och mitt pannben har blivit lite tjockare sen sist! Tack alla ni som följt mig på sociala medier, alla glada tillrop gör att man biter ihop och fortsätter!  

Notan slutade på 440 km, 3061 höjdmeter och närmre 17000 förbrukade  kcal. Inte illa!

Utrustningslista:
Cykel - Canyon Endurance
Däck: Grand Bois Green Cerf 28mm
Hjul: Mavic Open Pro, navdynamo Shimano XT
Lampa: SON Edelux II
Lampa reserv: Lezyne
Reservdäck: Conti GP 4000S
Ramväska
Flaskor 2x1 liter
Batteripack till laddning GPS, iPhone
Sadelväska Carradice Super C Audax
Slangar x 3 reserv
Lagningslappar
Första hjälpen kit
Skiftnyckel
Multiverktyg
Buntband
Silvertejp
Snabblänk till kedja
Eker samt ekernipplar
Ekernyckel
Kolsyrepatron x2
Pump, Lezyne
Nyckel till vattenkran
Karta

Kläder:
Tröja (TORM)
BIBS rapha pro team
Regnbyxa kort (Endura)
Regnjacka rapha
Armvärmare
Refelxväst (Clas Ohlsson)
Extra strumpa
Skoöverdrag (Grib Grab)
Benvärmare (Grib Grab)

Glasögon Blizz (fotokromatiska)
Cykelkeps

//jensa

Revansch!!

Förra sommaren skulle jag cykla ner till torpet i småland. Som ni säker minns så vart det en av de varmaste somrarna på länge. Jag startade mitt i natten från Stockholm och trampade hela natten och hela dagen. Det var fruktansvärt varmt, en bit över 30 grader. När jag kom till Fårbo som ligger en bit utanför Oskarshamn så hade jag inga krafter kvar, trolig vätskebrist i kombination med uselt vägval och dålig träning. Jag skönk ihop som en misslyckad maräng på en bänk utanför Sibylla. Frugan kom och hämtade mig. Jag fick frossa och feber, det tog en bra stund innan jag återhämtade mig... Men sedan dess har jag längtat att få göra om den resan, men med lite små justeringar av både vägval och utrustning. Att cykla genom Sverige är bland det finaste man kan göra! Otroligt vackert!

Jag kommer denna gång att ta min räjser och lämna stålhojjen hemma. Cyklen är numera kittad med tempo pinnar för att undvika tryck på nerver i händer, navdynamo och en vansinnigt elegant SON Edelux II lampa. När det gäller vägvalet så kommer jag att cykla en bit in i landet eftersom vägen längs med kusten mellan Västervik och Oskarshamn är grusstig typ.  Jag sticker i natt och jag hoppas på att vara framme till middagen på fredag...

//Jensa