Episka 30mil - Tour d'Ötzi 2016

Ötzi i egen hög person (med betoning på hög)

Det är långt, vädret är bedrövligt, det är mörk och du får kämpa för att hålla tankarna i schack. Man måste på något vis stänga av och hamna i ett mentalt tillstånd där yttre faktorer inte spelar någon roll. Jag vill hamna i min bubbla. I min bubbla funkar allt, man är stark, varm, fokuserad, positiv och man är här och nu. Man skiter i distansen, man är bara fokuserad på det som händer absolut just nu. Det är en fantastisk känsla och det är kanske just därför man utsätter sig för dessa utmaningar. Ännu en fantastisk, rolig och krävande runda kan läggas till handlingarna.

Jag blev kontaktad av Oscar för ett tag sedan, efter en mycket kort betänketid så  tog jag ett beslut att haka på! Ötzi XL är dryga 30 mil och körs i december när det är som mörkast. Man startar fredag kl 21 och är tillbaka efter ett varv runt Mälaren någon gång under lördagen. Upplägget bjuder på massor av misärmöjligheter; skitväder, ingen sömn, ingen support och en hyggligt lång distans som ska avverkas. 

Så himla nöjd med denna hoj!!

Som vanligt är allt frid och fröjd men när  fredagen närmar sig så börjar man överväga alternativen. När man står där och skruvar på skärmar och kompislappar så kommer tankarna. Och så är det...det finns MÅNGA alternativ som är trevligare än att sitta på en cykel i 30 mil i mitten av december kan jag lova! Sitta i soffan med ansiktet i en påse chips eller bara sova i sin egen säng! Men det är FÅ alternativ som känns bättre att ha genomfört! I vanlig ordning fick jag dessutom lite långloppshypokondri d.v.s. att man känner sig sjuk även fast det inte är så. Ständigt redo att kasta in handduken. Vi var 9 st som skulle köra men en efter en började droppa av. Det slutade med att vi var fyra som startade. 

Snart dax!

Det icke så välkända Cover-bandet Drafting Munks (originalet nedan) 

Daft Punk

Jag, Mikael, Ingvar (hans resa kan ni läsa om här), och Tobias (som ni kan läsa om här). Vi träffades på LBs i Barkarby, tog farväl och satte kurs mot Södertälje. I Södertälje väntade ett paket på oss på Shellmacken. Havoc 5 (ett forum nick) hade slagit in något stärkande som skulle intas i Bålsta. Super tack!!! Mycket omtänksamt!!! 

Surprise! Paketöppning i Bålsta!

Vi rullade vidare mot Strängnäs. Temperaturen låg runt nollan. Med mina 30 mm dubbdäck och knappa 80 kg släppte bakhjulet ett par gånger, ingen fara men man fick ta det lite försiktigt. I Strängnäs var allt stängt, till och med luftskåpet!! Ingvar hade slut på vatten så vi fick dela broderligt på det lilla vi hade kvar. Vi fortsatte genom natten bort mot Eskilstuna. Mörkt och tyst med svag medvind. Dubbarna smattrade och vägbanan glittrade. 

Mörkt

Kevin Flynn cyklar i Master Control??

Jag började bli sovtrött som man lätt blir mitt i natten. Tobias hade också svårt att hålla fokus och knaprade koffeintabletter. Ingvar började få slut på bränsle och blev lite akut trött innan Eskilstuna. Han fick i sig lite choklad och reste sig och kämpade på, vilken krigare! Kl 02:45 rullade vi in i Eskilstuna. Burger King stängde kl 03 så vi fick snabba på lite med burgarna. Lite lätt överförfriskade ungdomar undrade vad vi höll på med och varför. Jag hade inget kort svar på den frågan...inte just då i varje fall.

Ingvar sugen på hamburgare, det blev två menyer :-)

Vi blev sittande och ville inte riktigt gå ut. Jag frös och skakade i hela kroppen. Tillslut blev vi tvungna att lämna värmen och ge oss ut i kylan igen. Det är ett elände att stanna, det blöta kläderna kyler ner kroppen på nolltid. Det hade börjat regna innan stoppet och nu hade regnet övergått till snöfall. Stoppet i Eskilstuna gjorde susen, jag piggnade till och kroppen och hjärnan började funka. Vi susade fram i snöyran. Tidigt på morgonen rullade vi in i ett öde och slumrande Kungsör och sedan Köping. 

Köping

Vi stannade i en busskur, tog en selfie och justerade lite kläder och sen upp på cyklarna igen! Snöandet fortsatte och temperaturen låg på ett par minusgrader. Mina fötter började sakta men säkert förvandlas till is. Trots besvärligt underlag så kändes det tryckt och säkert i gruppen, alla höll sin linje, ett väloljat maskineri. När vi vände österut fick vi vinden emot oss, inte mycket, men det påverkar ändå både hastighet och moral mer än vad man tror. Vi var fyra blöta, kalla själar som stapplade in på McDonalds i Västerås. Vi invaderade en soffgrupp. En stor pöl och en rännil flöt genom lokalen när snön smälte och våra kläder torkade.  

Temporärt torkställ på Mc Donalds i Västerås. Min egen handske signalerar fuck off, det räcker nu! 

Vindpinad och lite lätt mosig i huvudet

Efter en frukost och ett antal minuter stående under handtorken på toaletten började jag tina upp. Det var ljust när vi lämnade Västerås. Jag hade lovat klubbkamraten Sven att höra av oss när vi var i Västerås. Sven var påväg från Uppsala och skulle möta upp oss. Halvvägs till Enköping dök han upp och kunde stärka upp truppen med lite nya välbehövliga krafter. Slakmotorna och de oändligt långa raksträckorna avlöste varandra. Jag trivdes bra i min lilla bubbla och körde på. I Enköping blev det stopp på en mack. Kaffe bulle och iväg igen. Nästa anhalt Bålsta där paketet från Havoc 5 skulle öppnas. Sträckan var ingen höjdare, mycket trafik och snömodd. Vi blev nedsprayade med slask av bilarna som passerade med minimal marginal. Men det vara bara att gilla läget och fortsatta. Jag lyckades ta några bilder när vi stannade för att lösa något mekaniskt problem, annars var det sällan läge att riva av sig vantarna och gräva fram telefonen och ta en bild..

Skolsta

Bra bild, skitväder!

Efter Skolsta så lugnade trafiken ner sig, inte lika många bilar. Nu är det inte långt kvar till Bålsta, gänget hänger i, ligger hela tiden på gränsen, fruktansvärt bra jobbat av samtliga!! Ni som har cyklat Ötzi eller Mälaren runt vet vilken vacker syn Shellmacken är när landskapet öppnar upp sig innan Bålsta. Ligger den dessutom inbäddad i snö får man gåshud :-) Magiskt, då vet man att det snart är över! Vi stannar för en korv och dricker Jäger! F y   f a s e n   v a d   n i c e!!

Värmande droppar i Bålsta, halleluja slutet är nära!

Resten av resan, på dryga 30 km, gör man på ren hemlängtan. Ett par tuffa backar och sedan upploppet till LBs. Vi rullar in 14.30 och resan är över! Vilket underbart äventyr! 

Polarexpedition avslutad - nöjda! FOTO: Mikael

Tack Mikael, Ingvar, Tobias och Sven för en BAD ASS EPISK Tour d'Ötzi!!

//jensa

https://www.strava.com/activities/798528369