söndag 6 september 2015

Roslagshösten 2015 - blött, blötare, blötast

Uppladdningen var inte sådär jätte bra om sanningen ska fram. I fredags blev det "några" öl med kompisar efter jobbet.. jag kom inte i säng för än klockan var 03.00.. Det är alldeles för sent för en småbarnsförälder. På lördagen var jag bakis och gjorde inte många knop. Men idag skulle det cyklas!

Som vanligt när jag cyklar så brukar SMHI utfärda diverse varningar. Dagen till ära hade de varnat för rikliga mängder regn. På Adelsö har det regnat 40mm under natten, och Bällsta ån hade svämmat över. Underbart! När klockan ringde så ville jag inte cykla, varenda cell i kroppen ville gå och lägga sig under täcket igen. Det spöregnade!! Jag stod i morgonrocken och glodde apatiskt ut genom fönstret ett bra tag innan jag beslutade mig för att ta tag i frukosten och komma iväg! Jag gillar skitväder, men det här var något utöver det vanliga. Ja ja, in med cykeln i bilen och på med regnkläderna! 

Ett 130 tal cyklister hade  trotsat det miserabla vädret och samlats vid Vikskolan i Upplandsväsby. Tydligen hade den korta slingan blivit populär av någon anledning. Merparten av den 130 startande skulle köra den korta. Men jag och 40 st andra skulle köra den långa banan. Jag valde att ha på mig arm- och benvärmare och en vindtät väst. Blöt kommer man att bli hur man än gör, så det viktigaste är att man inte börjar frysa. Vilket jag inte gjorde på hela rundan. På skorna hade jag regnskydd som jag förseglat med eltejp. Sen gick jag över skolgården och hämtade nummerlappen och blev dyngsur när jag kom fram...bra! Efteranmälningsavgiften var på 600 spänn och killen i kassan lyckades bända loss pengarna ur handen på mig, det kändes så fel att lämna ifrån sig pengarna för att få cykla i det sanslösa skitvädret...stört!

 
lite regn..

Jag stod och tryckte under ett plåttak tills det var sekunder kvar till start. Kl 9.30 gick starten och vi brummade iväg. Vi kanske var runt 10 pers i den första startgruppen. Fyyyy fan va blött det var! Det var så mycket vatten, från alla håll! Underifrån, ovanifrån och från sidorna. Gapade man fick man i sig ett par deciliter vatten på några minuter. Det var som att cykla genom en biltvätt. Det rullade på hyggligt bra och vi hade fram till Rimbo något som liknade en belgisk kedja, jag skulle gissa att vi höll ca 37 km/h. Det är ganska kaxigt eftersom ingen hade någon bromsverkan att tala om, snabba, blöta kamikaze cyklister. En av cyklisterna från Stockholm CK körde på bra.  Han bröt sig loss och körde solo. Först var han framför oss, utom synhåll, sen kom han farande bakifrån som en gubbe i lådan av någon anledning. Vet inte riktigt vad han höll på med, men stark var han. Jag försökte hänga med men det gick inte.. Men en punka satte stopp för hans soloutbrytning, surt!

Efter 7 mil så stannade ett gäng i en depå medan jag, Wolfgang och en kille från Fredrikshof fortsatte. Efter Riala blir terrängen kuperad, många backar...och det regnar så in i helvete! Att ligga bakom någon känns som att bli spolad med brandslang, det sprutar rejält från däcket! Man kan bara skatta åt det!

Flod


Vid sidan av vägbanan rinner det floder av regnvatten och ibland rinner floden över vägen vi cyklar på. Jag kryper ner i bocken och myser! Så jäkla gött, riktigt BAD ASS väder! Med 4 mil kvar släpper Wolfgang och jag och hovet killen kör vidare. Med 10k kvar så känns bakdäcket sladdrigt, PUNKA!!! NEEEJ INTE NU!!!! Fredrikshof killen rullar vidare och kommer först in i mål. Jag stannar och lagar punka....surt! Det var rester av en ölflaska som punkterat slangen. Precis när jag ska hoppa på cykeln så blir jag passerad av gruppen bakom. Jag kommer någon kilometer innan jag får punka igen. Jag skiter i att laga den, cyklar vidare och stannar och pumpar lite då och då. Rullar i mål på tiden 3:58 nytt personbästa i varje fall! I vanlig ordning snackade jag lite skit med de andra, käkade korv och drack kaffe. Sen åkte jag hem. 

Misärspecialist :-)

//jensa


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar