Vätternrundan 2017 - curlad, bortskämd och mör!

FOTO: Michael Jansson

Precis hemkommen från VR 2017. Jag har verkligen blivit bortskämd i ett par dagar. Vi bodde hos systrarna Holmertz, två härliga tjejer som har curlat oss och försett oss med mat och husrum. Super!! Vädret kan man heller inte klaga på och servicen från klubben är top notch! Speciellt tack till Marit och Michael som roddade med depåstoppen!!  Cyklisterna i gruppen går inte av för hackor heller, fantastiskt roliga och starka cyklister!

Jag rullade ner med bilen i fredags efter jobbet, när vi kom fram till huset så tog det inte många sekunder innan men satt i soffan med en öl i näven. Det bjöds på lasagne och det var sällan mer en 50 cm till närmsta skål med choklad och chips. Trivdes som rätt bra måste jag säga! Efter lite TV tittande så gick jag och la mig och somnade mätt och nöjd. Vi skulle inte starta för än 13.00 på lördagen så någon klocka behövde man inte ställa. Natten avlöpte utan större bekymmer. När jag slog upp ögonen så var det en kompakt dimma utanför fönstret. Enligt prognosen skulle det klarna upp och bli varmt under dagen, det visade sig stämma! Det blev en stadig frukost och pillande på cykel och fixande av drop-bags till depåerna. Vi 11 snåret rörde vi oss in mot stan, det blev en burgare på Sibylla tillsammans med Jonas och Jocke. Den satt fint! Sen var det lite mingel vid kyrka och sedan uppställning i startfållan. Prick 13.00 rullar vi iväg. Lugnt och städat ut från Motala och sedan ökande.

Fräsig bild! FOTO: Mattias Järelöv

I vanlig ordning så var pulsen initialt skyhög. Det brukar ta ett antal mil innan kroppen fattat att man ska cykla en hel dag men när det var gjort så gick pulsen ner till 150 - 160, betydligt trivsammare. I någon av backarna innan Huskvarna fick jag håll!? Det har jag inte haft sedan skoljoggen 1988 tror jag. Som tur var så släppte det efter en stund. Farten ner mot Jönköping var över prognosen, en bit över 40. Vi körde med två motorer d.v.s. en grupp som roterar och den andra ligger bakom och chillar och efter 20 min så växlar man. Jag såg framför mig att det skulle bli kaos men faktum var att det funkade klockrent, mycket tack vara ledarskapet och David och Amir som höll ordning på torpet. Vinsterna att ligga bakom den roterande motorn är små om det blåser kantvind, men det är lite lugnare och man hinner käka och dricka.

FOTO: Michael Jansson

Vi passerar Jönköping och kastar oss mot backarna vid Bankeryd. Vi maler på! Inte långt kvar till vårt första stopp vid 120 km. När vi rullar in till depån så står väskorna redo. Jag slänger i mig några kanelgifflar, fyller på gel-lagret och nya flaskor. Sen rullar vi iväg före tidsschemat. Efter stoppet går vi ner till en roterande grupp och ett café. Vi var nog 15 man som roterade och vi höll bra fart. Riktigt roligt!! Det var vid flera tillfällen som jag fick den där gåshudskänslan när man bara känner att livet är på topp! Milen rullar på! En sak jag missade var att ta med någon extra flaska med vatten vid stoppet som man kunde dricka på plats. Jag hade tillräckligt med dricka men inte någon marginal. Innan det andra depåstoppet så var flarrorna tomma och jag var törstig, Marit hade en extra flaska som jag svepte vid det andra depåstoppet, tack för den!! Att svepa en liter sportdricka är inte en jättebra idé, jag satt och rapade hela vägen till "halleluja-backen". Nu är det cirka 9 mil kvar och vi ligger väldigt bra till. Tanken slog mig att om vi ökar så kan vi fixa 07:30, men det var inte det så var målet för dagen, vi hade is i magen och körde på enligt plan. Vi är fortfarande ett stort gäng som drar. Det funkar som ett Schweiziskt urverk! Såhär mot slutet så börjar vi passera det riktiga hjältarna i mina ögon. Det är dessa cyklister som har trampat hela natten och hela dagen. De blöder, gråter och har fruktansvärt ont. En del är så slut att de måste leda cyklarna i backarna. Vi hejar och peppar när vi passerar!

FOTO: happyride.se

Nu har vi bara några mil kvar! Plötsligt får hela gänget energi och är med och kör. Vägarna in mot Motala är smala och knixiga och man måste ha 100% fokus för att inte göra något dumt. Vi klarar oss fint och kan defilera den sista biten in i mål! I samlad trupp så glider vi in genom målfållan. Klockan stannade på 7.36, 24 minuters marginal till vårt sub 8 mål. Fantastisk! Vilken insats!!

In mot Motala. FOTO: Freddy Eggö Markhester

Väl hemma i huset fick vi rapporter från de andra grupperna. Flera hade klarat sina mål. Det var ett gäng från SCK som körde sub 7 och kom in på 6.50, wow! Allied Powers kom in på 7.17 med målet
7.20, bra jobbat! Vi hittade även en nöjd Per, som kört med Mustach på under 7 timmar på två växlar från Jönköping, imponerande, härligt Per!

Vi avlutade dagen med en grillkväll och jag somnade ovaggad lite härligt mör! Tack alla inom SCK som gör detta möjligt och tack till er som körde SUB 8, vilket gäng! Nu blir man ju lite sugen på ett se om det går att kapa ytterligare tid, kanske SUB 7 eller 7.15 med SCK??

https://www.strava.com/activities/1041410051


//Jensa