Barkarby 400k brevet - en nattsvart historia

I fredags arrade Randonneur Stockholm en 40 mils brevet med nattstart. Vid 22 rullade jag från Kungsängen mot Barkarby för att mötas av ett hav (29st) av reflexvästar och medelålders män i lycra på Lilla Barkarby. Alla delar passionen cykling, gärna långt och rundan får gärna kryddas av lite jävliga förhållanden. Det är ju misärrundorna som man vill ha på sitt CV! Det är dessutom receptet på en lyckad afterbike.

 

Utdelning av stämpelkort

Snart start

Vid 23 drog gruppen iväg mot Uppsala som var första stämplingen. Vi blev en stor grupp som höll ihop, det visade sig att gruppen mer eller mindre skulle vara intakt hela vägen. Hursomhelst, det blev lite belgiskt, två led och fri åkning. Det var becksvart och gruppen ringlade fram på vägarna som en lysmask med hygglig fart.

 

Lysmasken

Man kan inte påstå att cykla på natten är någon direkt naturupplevelse, det enda man ser är framförvarandes bakdäck... Att hålla sig vaken var inga problem, man är så taggad. Efter någon punka och ett antal pissstopp så rullade vi in på Statoil i Uppsala för våran första stämpling.

 

Statoil Uppsala

Nästa stämpling var i Gävle och vi hade 11 mil dit. Natten fortsatte och temperaturen föll. Det var runt 0 grader. Efter varje stopp var man stelfrusen. Mollo bjöd på ett gott skratt, efter en punkalagning frös han så jävla mycket att hela hojen skakade, det såg jävligt roligt ut!

Soluppgång och Swooosh swooosh randonneuren Amir

Statoil Gävle

Solen började gå upp och vi passerade Dragons gate, Älvkarleby, Furuvik och sedan in i Gävle. Statoil blev vårt frukostleverantör. Jag tryckte i mig allt jag hittade i butiken. När vi lämnade Statoil var det morgon och ljust. Nattens cykling var som bortblåst och det kändes hur bra som helst. Efter någon timme blev det varmt, kläderna åkte av! Riktig propagandacykling!! Vi rullade igenom fantastiskt fina orter och gruppen var på topp. Tyvärr var inte Michels växelvajer på topp, den gick av. Efter att cykeln stelopererats kunde vi fortsätta. Nu började man känna att det var länge sedan man sov. Man blir lite vinglig då nämligen. Vi trampade på och någon gång efter 13 rullade vi in i Uppsala. Vi fick kunglig behandling eftersom Skandisloppet kördes i Uppsala. På  avstånd så trodde flaggvakterna att det var vi som ledde hela racet! De stoppade bilar och lät oss passera. Men när den fräna svettlukten lagt sig undrade de nog vilka gökar vi egentligen var. På nära håll måste vi ha sett ut som ett gäng slitna a-lagare på cykel.

Efter Uppsala är man i princip hemma och allt flöt på i kantvinden. Rent fysiskt så kände jag mig på topp sista biten. När vi närmade oss Barkarby så hade jag en bra position för att klippa skylten. Men.... då kom Calle farande som en missil bakifrån och passerade oss som om vi stod stilla....det blev ingen skylt, att jag ens tänkte tanken. Jag fick trösta mig med bergspriset d.v.s. första man upp för tågbron (6 m.ö.h.) Sen blev det slutstämpling och öl!! Fy fan va gött!!

Det blev en underbar runda. Den går inte till historien som den snabbaste eller jobbigaste, och misären uteblev (bortsett från att vi har cyklat till Gävle mitt i natten), men det var jäkligt kul att hela gruppen höll i hop vilket var trevligt! Vid 16 tiden smög jag från Lilla Barkarby för att inte väcka de som satt och sov. I samma ögonblick som jag satte mig i soffan hemma i vardagsrummet somnade jag.

Tack alla för ett underbart dygn! Vi ses!

Strava: https://www.strava.com/activities/301116706

Strava flyBy: http://labs.strava.com/flyby/viewer/#301116706,7YDxESGr8hE=