Barkarby 400 - deltagarrekord och kanske årets runda!

Man blir lite mosig efter att ha cyklat en hel natt kan man lugnt säga. 40 mil är långt men inte extremt i dessa sammanhang, att göra det på natten gör det hela lite mer spännande. Jag har svaga minnesbilder över att jag lämnade LBs sådär runt fem igår och att jag på något sätt tog mig hem, jag tror att jag duschade och skulle kolla på Girot, minns inte så mycket mer. Vaknade kl  20.30 av att Thibaut Pinot spurtade hem den näst sista etappen på Girot. Jag pallrade sedan iväg till pizzerian och bestälde den största pizzan de hade med både bacon oxfilé och bea. Den satt riktigt fint!

Årets Barkarby 400 bjöd på ett deltagarrekord. 38 startande. Det är helt sjukt! Att folk väljer att cykla upp till Gävle en fredag under natten är bortom allt förstånd. Det är ju för tusan jobbigt att åka bil till Gävle. Men upplägget är genialiskt, och jag tror att det är just det som lockar! Man startar kl 23 på fredagen på LBs i Barkarby. Man hinner snacka skit innan, sen cyklar man lite så att man är tillbaka till att LB's öppnar igen. En bra distans och att göra den på natten ger den en extra krydda och man får verkligen uppleva tjusningen med randonne.

Jag dök upp vid 21 snåret, Oscar och Benny satt och laddade med hamburgare. Jag fick även möjlighet att snacka lite med super debut Stina som egentligen, inners inne, är långdistanscyklist men har hamnat i fel umgängeskretsar och slarvat bort sitt liv genom att springa ultra. Hon har en sjukt imponerande meritlista, med fina placeringar på SM, EM och VM. Riktigt roligt tillskott!

38 pers!

Mitt i natten, någonstans utanför Tierp

En blöt väg..

Klockan 23 drog vi iväg. Stämningen var på topp. Amir var så jäkla het så att han låg 20 meter framför första klungan. Jag seglade med lite längre bak. Efter Märsta så delas vi upp i två klungor, en snabb och en galet snabb. Jag låg och surrade i den bakre klungan och hade inte så bråttom. Vi rullade upp mot Uppsala, passerade bron som vi invigde på 20 milaren. Framför oss ser man en röd lysmask av cyklister, ser rätt ballt ut när den ringlar fram längs med vägen. I Uppsala blev det ett stopp på Circle K, kaffe och bulle och sen upp på cykeln. En av de lokala förmågorna (troligtvis lite påerkad av både det ena och det andra) som hänger på Circle K 01:00 i Uppsala passade på att inspektera cyklarna, däcktryck och utrustning. Både jag, Johan och Toni passerade testet - vi kunde pusta ut, vi var okej killar. Han gav oss lite tips och råd innan avfärd. 1-2-3 och ut i en vinge, sen är det bara att köra på! Kör kör kör!

Vi fortsatte genom ett öde Uppsala, det snackades och tramsades i klungan. Timmarna gick och att flöt på bra i medvinden. Det är sisådär 12 mil från Uppsala till Gävle som är det andra stoppet. Någonstans innan Tierp? började det regna.  Det började med blöta vägbanor och sedan blev det duggregn som sedan övergick i spöregn. Jag borrade ner mig i bocken och bara körde, fasen va gött det är när det är lite misär! Några stannade för att dra på sig regnjacka, jag struntade i det och rullade vidare lite sakta. Sen kom Amir och blåste om mig. jag tog rygg och tillsammans så körde vi ikapp några som stack iväg tidigare från Uppsala. Vi blev tillslut 5 man som dundrade på genom Månkarbo, Tierp och Älvkarleby.

Mot Sandviken i samlad trupp

272:an

Östervåla

Toni anför!

Det hade ljusnat och temperaturen låg på runt 10 grader. Vi rullar in i Gävle strax innan 5 på morgonen. Tjejen i kassa fick inte riktigt ihop det att vi hade cyklat från Barkarby. Hon konstaterade att vi var helt galna bortom räddning. Jag handlade kaffe, bulle, banan och en macka. Efter en stund så rullar klungan in. Vi tog det lite lugnt och väntade in alla. Nästa stop är Sandviken, det är bara 2  mil dit. Solen har börjat värma och man börjar torka upp så sakta. Molnen försvinner och när vi rullar in i Sandviken är det klarblå himmel och solsken! Sandviken är dött, finns inte en butik eller mack som är öppen... Vi gör ett kort stopp. Jag lättar på klädseln och kör kortärmat. Efter Sandviken kör vi 272 ner mot Östervåla, en fantastiskt fin väg!! Vi är säkert 15-20 man i gruppen. Vinden har mojnat och börjar vrida sig, vi kommer att få medvind hem också, helt galet!! Allt är på topp! Jag tänkte att jag skulle njuta av den sista Giffeln i ramväskan. När jag lirkat upp den så slinker den ur handen på mig, förlorad...suck, min sista giffel.

Snyggt!

Räkmacka

Oscar

Efter några mil så måste vi göra ett stop, när vi stannar springer Neil in i skogen, han gör en s.k. Tom Domoulain eller också sitter han och kissar...knappast troligt, han ser lättad ut när han återvänder :-) Det går fin fint ner längs med 272:an. Vi passerar små byar och vyerna är fantastisk fina. En av de finaste sträckorna är genom Gysingen med broarna över Dalälven. Jag och Jonas kom helt av oss och gjorde en förning halvägs ner till Östervåla. På vägen blev det lite stopp, en punka där, någon skulle kissa, pumpa lite luft. Straxt efter 8 så rullar vi in i Östervåla. Jag trycker i mig en enorm räkmacka, risgrynsgröt och salta bilar. Vattnet i flaskorna byts ut till Cola och ramväskan är proppad med godsaker. Jag undrar om jag inte gick upp i vikt på denna rundan. I samlad trupp så drar vi iväg igen. Amir ligger och maler på i täten på tunga växlar. Jag skulle tror att jag trampar 3 ggr så fort som Amir som i sin tur har 3 ggr så tjocka lår som mig :-) När vi närmar oss Uppsala så svänger vi av på en super fin liten väg och nu börjar det gå undan. Vi kör helt vilt, höga på livet, ner till Uppsala, helt underbart! Efter en glass på Shell så satt vi på cyklarna igen och hade 6 mil kvar till Barkarby. jag känner mig på topp och med 3 mil kvar så hör jag Amir "..nu är det tre mil kvar och alla hittar, nu kör vi!". Det vore väl själva fan om man inte kan få Amir att krokna tänkte jag. I Märsta finns det en härlig backe, jag gör ett ryck och hänger av Amir, nu ska han få kämpa för att komma ikapp tänkte jag! Sen kom ett rödljus...som satte stopp på planerna. Jag hoppas han blev lite trött. Vi cyklade sedan lugnt och städat till Barkarby. Skyltspurten blev ju sådär halvrolig, Johan gjorde en trippel Salhcow ut i gräset och skrapade upp sig. Mange stack iväg som en raket knep skylten, jag hade inte så mycket att sätta emot. Efter ca 14 timmar och 40 minuter så rullade vi in i Barkarby. Afterbiken blev en riktig höjdare. Vi satt och gassade i solen och ölen rullade in! Tack alla för trevlig sällskap, vilken fantastisk tur vi fick!

Michel somnade

https://www.strava.com/activities/1007831009

Det går inte så som jag vill just nu!!

Just nu så känner mig jag inte så pepp faktiskt! Planen för säsongen var att cykla lite snabbare och kortare. Jag har tränat hårt hela vintern. Det har känts riktigt bra. Jag skaffade licens och tidtagningschip och anmälde mig till Fiskarhagens GP, en del av Stockholms landsvägscup. Det var riktigt kul, och det var en nyttig lärdom. Jag var för defensiv, positionerad mig fel och missade att det var ett varv kvar, trodde det var två... Hur som helst, en kul premiär. Jag anmälde mig genast till Arlanda GP. Glad i hågen stod jag där på startlinjen redo att köra och göra racet lite bättre denna gång. Ta det lite piano i början och sedan jobba mig in i racet. Jag vet att jag har kapaciteten. Tyvärr gick allt åt helvete! Någon gick på hjul en bit framför och drar med sig ett antal cyklister. Jag hinner få ner farten något men dundrar rakt in i en klubbkamrat som ligger på backen. Jag flyger över styret, landar på armen, tumlar runt och slår i hakan. Jag ställer mig upp och letar rätt på cykeln (som är oskadd) och sätter fart efter klungan. Jag känner ganska snabbt att något är fel. Handen gör fruktansvärt ont och jag kan inte hålla i styret och bromsa är inte att tänka på. Jag bryter efter två varv..

Fortfarande något svullen, men bättre!

Dagen efter så är handen svullen som en boll och jag känner att jag har ont i bröstet på ett diffust sätt, kanske efter en pedal eller något. Jag sätter mig på akuten lite oroad över att något är brutet i handen. Ingen fara säger doktorn, det är bara en rejäl stukning. På lördagen är det en 30 mils brevet upp till Öregrund som jag tänkte köra. Bröstet gjorde fortfarande ont, nästan lite värre nu än direkt efter kraschen, men inte så ont så att jag inte kunde cykla upp till Öregrund. Trippen upp till Öregrund gick ju bra, lite plågsamt bitvis. När jag vaknar upp på söndagen har jag jävligt ont!! Med stor sannolikhet har jag en fraktur på ett av revbenen. Inget man gör något åt men det gör jävligt ont! Vid varje djupare inandning eller en felaktig rörelse känns det som en kniv i bröstet. Tydligen kulminerar smärtan efter 1-4 veckor Fruktansvärt! Just nu funkar ingen form av träning om jag inte stålsätter mig och står ut med smärtan. Farbror docktorn har skrivit ut starka piller. Jag har suttit på trainern denna vecka och lidit igenom två kortare pass. Jävligt deppigt! Djursholms GP känns helt orealistiskt, någon 40 milare upp till Gävle är bara att glömma, inte världens bästa upplägg inför Siljan eller VR heller. Säsongen har ju bara börjat, men det är definitivt inte den start jag hade räknat med...Fekk!!

Barkarby 300 - vamos a la Öregrund

I veckan har jag cyklat exakt 9 minuter. Det tar 9 minuter att cykla 2 varv runt Arlanda test track inklusive krasch. Klarade mig hyfsat men handleden såg inte riktigt bra ut och ett revben gjorde ont. På onsdagen såg handen ut som en fotboll och jag satte mig på akuten för att få den röntgad. Ingen fara sa doktorn, bara tuta och köra!  Jag var skeptisk i torsdags om jag skulle komma till start, kändes inte kul att cykla 30 mil med en stukad handled. Men på fredagen kändes det riktigt bra, jag kör!

Vi blev 28 startande. Lite kylslaget på morgonen men strålande sol och lite medvind. Vi trampade mot Sollentuna och vidare ut mot Markrim och Husby etc. Så jäkla nice! Dessa vägar är ju fantastiskt fina! Långa fina förningar i bra fart. Vi kryssade mellan gårdar, åkrar och for fram på slingriga skogsvägar. GÅSHUD! Det är så man vill ha det!

Första kontrollen ligger i Knutby 88 km från start. Det var ett förvånansvärt stort gäng som rullade in i Knutby och kastade sig över delikatesserna som fanns att erbjuda i den lilla ICA butiken. Jag valde en saftig trekantsmacka som var sådär härligt såsig och mjuk som bara en trekantsmacka kan vara som har lagrats omsorgsfullt i några dagar. Efter lite snack och ätande kastade vi oss upp på cyklarna och rullade vidare mot Gimo. Vi hade bra fart och det var några som slita hårt för att hänga med.  Vägarna och lanskapet är fantastiskt fint! Det är fint ända fram till Gimo, sen är det inte så fint...väg 292 (a.k.a. "Gimorakan") kommer inte få några priser för varken estetik eller upplevelsemässigt. Efter Gimorakan svänger vi vänster upp mot Harg, Östahammar och därefter ut på en fin väg mot Öregrund. Det klassiska doften från kogödsel som förföljt oss sedan Upplands Väsby byts ut mot härlig doft av tång och hav. Kl 13 rullar vi in i hamnområdet i Öregrund, ser rätt trevligt ut, någon gång ska jag unna mig att sitta i hamnen och käka ackompanjerat av måsar och andra sjöfåglar...men det blev inte idag (heller). I stället blev det ett halv kilo kall risgrynsgröt, en pucko och kexchoklad. Jag och Stefan rullade i väg lite tidigare för att släppa på trycket utanför stan. Vi möter Johan och Nypan som släppte tätgruppen tidigt efter en punka. De såg ut att trivas. Efter några minuter kom vårt gäng, det var något färre denna gång.. jag skulle tro att vi var knappt 10 man som satte far mot Gimo igen. Nu fick vi smaka på motvinden! Det gick helt plötsligt inte så lätt längre, nu fick man skärpa till sig när man var uppe och drog, det var tröskelwatt plus lite till som gällde om man ville röra sig framåt. Man fick trösta sig med att vägarna var lika fina som de var för någon timme sedan då vi passerade (fast åt andra hållet).

Vi körde på ganska hårt och sträckan ner till Knutby skördade några randonneurer, vi gick från 10 pers till 5 innan Knutby. Utbudet hos ICA handlaren hade inte förändrats nämnvärt, det var dock lite urplockat när det kom till kanelbullar och drickyoghurt av någon anledning. Jag klämde ett wienerbröd och lite saltlakrits innan vi gränslade våra stålhästar och red iväg mot Barkarby. Vinden på det öppna fälten norr om Arlanda var minst sagt fostrande, det var bara att bita ihop. Jag skyfflade i mig resten av Pågen gifflarna som legat i ryggfickan sedan starten och kände mig på topp. Jag hade till och med lite överskottsenergi som jag la på lite sprättande i backarna. Vår lilla 5 manna grupp gnetar på och om en liten stund kan vi bokföra ännu en underbar dag på cykeln, bara slutspurten kvar. 18.20 rullar vi in på Lilla Barkarby väl förtjänta av en öl! Vi snackar skit en stund innan gruppen åker hem. Jag kom på att jag var lite hungrig, så jag stannade och käkade hamburgare med Wei och Niklas.

Tack för en kanonrunda! Bra jobbat och samarbetat sista biten Thomas, Magnus, Jocke, Stefan, 100% cykelglädje! Vilken dag, den ska jag suga på länge!    

https://www.strava.com/activities/984487347

http://labs.strava.com/flyby/viewer/#984487347?c=u6s5qe4q&z=8&t=1P5g3x&a=sxWuOmekrjq_u6461aOvOmi0rzpHIrA64p-wOktvsDo