Det går inte så som jag vill just nu!!

Just nu så känner mig jag inte så pepp faktiskt! Planen för säsongen var att cykla lite snabbare och kortare. Jag har tränat hårt hela vintern. Det har känts riktigt bra. Jag skaffade licens och tidtagningschip och anmälde mig till Fiskarhagens GP, en del av Stockholms landsvägscup. Det var riktigt kul, och det var en nyttig lärdom. Jag var för defensiv, positionerad mig fel och missade att det var ett varv kvar, trodde det var två... Hur som helst, en kul premiär. Jag anmälde mig genast till Arlanda GP. Glad i hågen stod jag där på startlinjen redo att köra och göra racet lite bättre denna gång. Ta det lite piano i början och sedan jobba mig in i racet. Jag vet att jag har kapaciteten. Tyvärr gick allt åt helvete! Någon gick på hjul en bit framför och drar med sig ett antal cyklister. Jag hinner få ner farten något men dundrar rakt in i en klubbkamrat som ligger på backen. Jag flyger över styret, landar på armen, tumlar runt och slår i hakan. Jag ställer mig upp och letar rätt på cykeln (som är oskadd) och sätter fart efter klungan. Jag känner ganska snabbt att något är fel. Handen gör fruktansvärt ont och jag kan inte hålla i styret och bromsa är inte att tänka på. Jag bryter efter två varv..

Fortfarande något svullen, men bättre!

Dagen efter så är handen svullen som en boll och jag känner att jag har ont i bröstet på ett diffust sätt, kanske efter en pedal eller något. Jag sätter mig på akuten lite oroad över att något är brutet i handen. Ingen fara säger doktorn, det är bara en rejäl stukning. På lördagen är det en 30 mils brevet upp till Öregrund som jag tänkte köra. Bröstet gjorde fortfarande ont, nästan lite värre nu än direkt efter kraschen, men inte så ont så att jag inte kunde cykla upp till Öregrund. Trippen upp till Öregrund gick ju bra, lite plågsamt bitvis. När jag vaknar upp på söndagen har jag jävligt ont!! Med stor sannolikhet har jag en fraktur på ett av revbenen. Inget man gör något åt men det gör jävligt ont! Vid varje djupare inandning eller en felaktig rörelse känns det som en kniv i bröstet. Tydligen kulminerar smärtan efter 1-4 veckor Fruktansvärt! Just nu funkar ingen form av träning om jag inte stålsätter mig och står ut med smärtan. Farbror docktorn har skrivit ut starka piller. Jag har suttit på trainern denna vecka och lidit igenom två kortare pass. Jävligt deppigt! Djursholms GP känns helt orealistiskt, någon 40 milare upp till Gävle är bara att glömma, inte världens bästa upplägg inför Siljan eller VR heller. Säsongen har ju bara börjat, men det är definitivt inte den start jag hade räknat med...Fekk!!